Initiativtagare

Initiativet har vuxit fram i samtal mellan teologer från olika sammanhang och fyra personer tog på sig att sätta samman text och form. Dessa är professor Petra Carlsson Redell från Enskilda Högskolan i Stockholm, pastor och författare Lena Bergström från Equmeniakyrkan, ärkebiskop emeritus KG Hammar och församlingsprästen och ekoteologen Sven Hillert, båda från Svenska kyrkan. Vi ser ett brett stöd i den längtan efter en annorlunda livsstil som återfinns hos allt större grupper i vårt samhälle.

Här kan du läsa våra personliga reflektioner kring varför vi tror att den åttonde dagen behövs. Längst ned på sidan hittar du våra kontaktuppgifter.

Petra Carlsson, professor i teologi vid Enskilda Högskolan Stockholm

Jag längtar efter att ställa om

Klimatförändringarna och artdöden skrämmer mig. Men de skrämmer mig mindre när jag möter dem tillsammans med andra. Och de skrämmer mig mindre när jag agerar för att möta och mota dem.

I all framtidsoro har jag en dröm.

Jag drömmer om en kultur som lär sig landa. När en kollektiv strävan efter flykt och vingar har fört människan för nära solen tvingas hon åter mot jorden. I min dröm tvingas hon då leva närmare, långsammare, mer eftertänksamt och mer kärleksfullt.

Jag drömmer om ett liv där jag som människa förväntas lägga mina resurser på relationer, på fördjupning, på tid för det som verkligen betyder något, snarare än på konsumtion och en stressad livsstil som sliter ut både planeten och mig.

Jag längtar efter ett liv där ödmjukhetens och långsamhetens kultur får avlösa det rusande höghastighetssamhällets kultur. Jag drömmer om ett liv bortom energikriserna i såväl samhället som på planeten och i mitt eget liv. Jag längtar efter att ställa om till ett liv som hushållar med min energi och med planetens energi.

Därför vill jag börja leva i den åttonde dagen. Jag vill ägna en dag i veckan åt protest och en dag i veckan åt vila, kontemplation och relation. Exakt hur livet i den åttonde dagen kommer att se ut vet jag inte. Men jag vet att jag vill utforma en rörelse tillsammans med alla som längtar efter inre och yttre omställning.

KG Hammar, Ärkebiskop emeritus

Åttonde dagen som ett rop efter fred - därför är jag med!

Frågan om fred har följt mig genom livet. Fred är för mig det som det gammaltestamentliga, judiska, fredsbegreppet Shalom står för: fred i alla våra relationer, fred med oss själva, med varandra, med skapelsen eller naturen, och med det stora hela som bär och omsluter oss och som jag kallar Gud. Som gammal ”68:a” har fred och rättvisa varit oskiljaktiga för mig. Men insikten och övertygelsen att all fred förutsätter fred med jorden, med allt icke-mänskligt liv på den här planeten, har trängt sig på under de senaste decennierna. Klimatkrisen är för mig ett nödrop till oss människor i vilken jag också hör Guds tilltal. För att verkligen höra det nödropet behöver vi ett andligt uppvaknande, en lyhördhet bortom den världsbild där jag själv är centrum, där något större får bli tillvarons subjekt. Därför vill jag ägna mina sista levnadsår till fred med jorden, fred med skapelsen på alla plan. Jag tror att det är här den inre frid vi alla längtar efter finns att finna.

Lena Bergström, Pastor i Equmeniakyrkan, Aktiv i People For Future

Ett steg till…

Jag har varit på väg mot det som ”den åttonde dagen” handlar om under en längre tid. Att nu skriva under vår gemensamma intention känns som ytterligare ett steg i hoppets riktning. Vi behöver gå tillsammans. Jag hoppas på att många vill vara med och forma rörelsen framåt, utifrån sina förutsättningar och idéer. Det kan verka smått, men allt som lever börjar litet.

Hösten 2018 började jag finnas med bland dem som samlades på Mynttorget vid riksdagshuset i Stockholm för att sätta tryck på makthavare. Fredagarna blev en dag för protest och så har det fortsatt. Genom engagemang i People For Future har jag hittat ett sammanhang, och tillsammans med andra har jag ofta stått utanför statsministerbostaden ett par timmar på fredagarna.

Det gör något med en människa att ha en sådan vana. Att så tydligt engagera hela sin kropp i protesten. Att frysa, att bli trött i benen, att stå kvar med varandra. Vi säger ibland att vi blivit en levande konstinstallation där vi står med våra skyltar. Det är såklart inte bara på fredagarna som klimat och miljö är aktuellt för mig, den särskilda dagen ger riktning åt de andra dagarna. Det sätter sig i kroppen. Protesterna behövs!

Detta med vilodag är en dröm som jag burit på ett tag. Och då menar jag inte en ledig dag, för det har jag. Det handlar om den där särskilda dagen då vilan inte bara är för egen återhämtning. Allt behöver vila och hela jorden ropar efter det. Det finns gränser för hur mycket aktivitet och tillväxt vi själva och hela jorden klarar av. Att tydligt avsätta en dag för vilan påminner oss om det. Det är en utmaning att ha vilodag på söndagar när man är pastor, så är det i många andra yrken också. Det finns arbete som ska utföras. Men jag kan vila från konsumtion och planera för att ge vilan större plats. Jag tror på att hitta in i en vilans attityd, och är beredd att utforska vad det innebär i mitt liv.

Sven Hillert, ekoteolog, mångfaldsteolog, präst och författare.

I detta nu vill jag förklara mitt engagemang i Den yttersta dagen med denna dikt och de sånger som också finns på sidan.

I sjudagarsveckan

Den åttonde dagen i sjudagarsveckan

bär hopp om att allt kan förändras.

Den åttonde dagen ger livsmod i nuet

och tro på att trender kan vändas.

Vi orkar förnya de vägar vi valt.

Vi lever förändring lokalt och globalt.

När drömmen är synlig i sjudagarsveckan

kan hoppet om framtiden tändas

och sättet vi lever förändras.

Den åttonde dagen i sjudagarsveckan

bär hopp om att världen bevaras.

Den åttonde dagen ger tillit till livet

och tro på att liv kan försvaras.

Vi bygger en värld som är rättvis och fri

Vi lever det samspel som en gång ska bli.

När drömmen är synlig i sjudagarsveckan

kan människors längtan besvaras

och livet på jorden bevaras.

KONTAKTA OSS

Gå också gärna med i vår facebook-grupp