BLOGG
Ekoteologisk bibeltolkning
Välkommen till vår ekoteologiska blogg! Här delar nätverkets medlemmar med sig av betraktelser kring kyrkoårets texter utifrån ett ekoteologiskt perspektiv. Vill du bidra med en text? Hör av dig till vår bloggredaktör Katja Stroeven så berättar hon mer!
Bloggen är för närvarande vilande, men tidigare inlägg finns att ta del av. Vill du ändå bidra med en text är du alltid välkommen att höra av dig!
Femtonde söndagen efter trefaldighet. Ett är nödvändigt.
"Än ljuder sommarens vackraste lovsång". Jenny Dobers opraktiska del av en gräsmatta växte till en skönhetsupplevelse och en oväntad vänskap. Vad händer om vi tar ett kliv tillbaka?
14 söndagen efter trefaldighet: Enheten i Kristus
Den första september börjar Skapelsetid, ett initiativ i den världsvida kyrkan för att särskilt uppmärksamma behovet av att uppmärksamma och vårda skapelsen. Samma dag är temat "Enheten i Kristus". Sofie Söderin skriver om enhet i skapelsetid, om att bejaka vår sammanvävdhet - och hur Guds väsen kan vara en hjälp i det.
Heliga trefaldighets dag eller Missionsdagen: Gud-Fader, Son och Ande.
På Heliga Trefaldighets dag eller Missionsdagen skriver Anneli Sandberg om DNA, livets och den kristna trons, och om vikten av perspektivskiften för att hålla förundran levande i just denna prekära tid.
Pingstdagen: Den heliga Anden
“För visst är det märkligt att vi har byggt ett system där hela tiden det billigaste vinner oavsett hur transport och produktion går till. Vi importerar granit från Kina och gödsel från andra länder. Enbart för att det kostar mindre och ger en större vinst.
Men Jesus talar om en annan vinst. “
Matz Malm skriver inför Pingstdagen om Anden, Hjälparen som sätter spår i vardagens sorg och glädje. Som ropar med Skapelsen i sin vånda.
Söndagen före Pingst: Hjälparen kommer
“Vi skolas in i ett tankesätt som innefattar att vi kan klara saker själv, där individen vet bäst och individens behov ställs före gruppens. […] Det är inte förrän på senare tid som jag förstått hur viktigt det är att vara en del av någonting, en större helhet.”
Lisa Westman reflekterar över sårbarhet, självinsikt och det mod som krävs för att våga vara öppen för hjälp i en individualistisk värld.
Bönsöndagen: Bönen
“Överhuvudtaget är detta ett av Efesierbrevets viktigaste ärende: att visa att den kärlek som Gud ger uttryck för genom att uppväcka Kristus från det döda inte var en punkthändelse. Och att den omfamnar enormt mycket mer än mänskliga individers räddning.” Jenny Dobers reflektion på bönsöndagen påminner oss om att hur lång listan än är på goda krafter som vill hjälpa klimat och biologisk mångfald, finns alltid en dimension till: bönen.
5 söndagen i påsktiden: Att växa i tro
“ Ja, kanske är den där magkänslan en del av det Jesus kallar hjälparen. Ett sätt på vilket Anden arbetar. En del av den gudomliga inspirationens uttryckssätt. Eller, ja, jag vet inte. “ Embla Trygg lyssnar till sin magkänsla, gör ett svep över världen i filmens fågelperspektiv och till sin förvåning hör hon till sist barn leka och skratta. “Kanske tillhör inte bara Guds rike utan också jorden sådana som dem. “
Påsknatten: Genom död till liv
“Vi behöver förebilder som har gått den här vägen, som visar på att det är möjligt och att vi inte är ensamma. Som öppnar för att det är okej att sätta sig in i en annan berättelse, ett annat tolkningsmönster, en annan verklighet som inte bara handlar om ‘jag, mig och mitt’.”
Läs Matilda Hellgrens tankar om hur påsknattens texter kallar oss till ett liv i alignment med Skaparen och allt skapat.
Påskdagen: Kristus är uppstånden
Kristus seger över döden som ett fungerande suddgummi - till skillnad från våra tafatta försök att sudda och korrigera våra fel, som bara smetar ut skapelsens vackra mönster. Läs Matz Malms vardagsnära tankar om uppståndelsehoppet som medvandrare i en tid som lätt får oss att tappa modet.
Palmsöndagen: Vägen till korset
“Åsnan, hennes föl, trädkvistarna – jag inser att jag allt för ofta bara ser dem som attiraljer eller redskap för människornas hyllning av Jesus. Det är en annan, möjligen allvarligare, typ av självupptagenhet.”
Jenny Dobers reflekterar inför Palmsöndagen över vad vi kan lära av våra icke-mänskliga medvandrare och vad som kännetecknar denna vår mänsklighet i klimatkrisens tid som Jesus kommer till mötes.
Midfastosöndagen: Livets bröd
“Så flätas det förgängliga samman med det himmelska. Livet här och nu tvinnas ihop med livet då och sedan. Pizzakanter, matproduktion, rättfärdighet, framtid, evighet. “
Inför Midfastosöndagen skriver Anneli Sandberg och vilket överflöd som leder till död och vilket överflöd som lever till liv - här och nu och i evigheten.
Tredje söndagen i fastan: Kampen mot ondskan
“Av den anledningen behöver vi människor stanna upp ibland. […] För om vi tar all den kärleken han har gett oss, lever i den då kan vi hjälpa jorden mer än vi tror.”
Hur kan fastetiden vara till fördel både för mig själv och för klimatet? Det reflekterar Lisa Westman över inför tredje söndagen i fastan.
Andra söndagen i fastan: Den kämpande tron
“Att leva i en tid då det ena ropet får våra huvuden att vrida sig åt ett håll, och det andra ropet att vrida sig åt andra hållet, är inte lätt. […] Paulus får det trots allt att låta så enkelt.”
Matz Malm reflekterar över maktlöshet och förändringsvilja i mötet med osäkra fakta och en omfattande klimatkris.
Askonsdagen: Bön och fasta
Inför Askonsdagen och fastans inledning skriver Anneli Sandberg om hur svårt det är att vandra på kärlekens väg också i vardagen. Inte minst när det kommer till vilken mat vi vill äta och vilken mat vi faktiskt äter.
Andra söndagen efter trettondedagen: Livets källa
“Vi lever också i den avgörande stunden. Detta är vår stund, och även om vi som Jesus tvekar och vill slippa agera så är det NU vi måste ställa om. Vi har inte tid att vänta. Vi måste ändra vårt sätt att leva för att överleva. “
Christofer Sjödin skriver på temat Livets källa om tiden som kommit för att vända om - och det finns fortfarande hopp.
Tredje söndagen i advent: Bana väg för Herren
Inför tredje advent skriver Anneli Sandberg om COP28 och om att bana väg för en bättre framtid trots att vi kanske inte får se den framtiden själva.
Andra söndagen i advent: Guds rike är nära
Matilda Hellgren skriver om relation som grundbult i Gudsrikets utbredning och om Guds evighet som ger sig tillkänna i Skapelsens rop på hjälp på temat Guds rike är nära.
“Tänk om allt skapat, inklusive men inte uteslutande vi, ropar evigt efter räddning. Adventstidernas ”Hosianna!” klingar bland berg och dalar.“
Domsöndagen: Kristi återkomst
“Domens tid är alltså en nyskapelsens tid, som har sin begynnelse i en ond värld, medan ännu den gamla tidsåldern varar. “
Inför Domsöndagen skriver Matz Malm om domen som ett sätt att göra upp med mänsklighetens inneboende destruktivitet och ta ansvar för dess konsekvenser.
Söndagen före domsöndagen: Vaksamhet och väntan
När verkligheten tycks för grym för att ta in och den yttersta tiden tycks vara här, vad kan vi då göra? Vad borde vi göra? Kanske borde vi lägga oss och stirra upp i kyrktaket och påminnas om Guds eviga löfte om att allt inte är kört, inte än. Om detta skriver Embla Trygg inför Söndagen före domsöndagen.
Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet: Samhällsansvar
“Det är ingen nyhet att Gud står på den minstas sida. Hopp går hand i hand med handling […] Jesus visar hur Gud älskar genom att gestalta rättvisa, upprättelse, befrielse och helande för det knäckta strået och den tynande lågan.“
På temat Samhällsansvar skriver Anneli Sandberg om inkarnerat agerande och agens, om brutna kontakter med den livsväv som ger liv och om människans ignorerade nästa i klimatnödens tid.