Inspiration och fördjupning
Fredag – protestdagen
Vi hjälps åt att hitta former för protest och motstånd mot det som bryter ner. Syftet är att vända opinionen, påverka politiken och stärka tron på att förändring är möjlig. Det finns olika vägar att gå. Alla kan börja med något. Pröva dig fram. När du hittar något som fungerar, håll fast vid det.
Några exempel på aktiviteter kan vara:
Prata om kriserna! Ta initiativ till ett samtal med någon om klimatkrisens konsekvenser. Börja i något ni har gemensamt. Ett bra samtal är det där vi lär oss något nytt, blir berörda och får förslag på något vi kan göra. Tänk: Huvud, hjärta, händer.
Fredagsdemonstrera! På många håll möts människor redan vid kommunhus eller andra offentliga platser för att uppmärksamma klimatkrisen. Initiativ som började med Skolstrejk för klimatet och Fridays For Future. Haka på eller starta en ny aktivitet om det inte finns där du bor!
Sjung, måla och skriv – om klimat och miljö på fredagen, och dela det vidare med andra. Posta något på sociala medier varje fredag för att uppmärksamma kriserna.
Skriv – insändare, mail till riksdagsledamöter eller brev till banker. Kontakta ett fackförbund.
Ställ frågor om vad som görs. Gör det tydligt att du vill vara med och ställa om.
När arbetsuppgifter planeras och förläggs på fredagar, passa på att uppmärksamma andra på att det är din protestdag och starta gärna ett samtal om det.
Eller pröva något helt annat som passar dig och den plats där du bor…
Söndagen - vilodagen
Söndagen (eller annan dag) är dagen då vi är befriade från prestation och konsumtion. Det är dagen för re-kreation, återskapelse och återställelse av ”barnet inom oss”, det som en gång fanns och som gått förlorat i ett sammanhang där allt kommit att handla om att konkurrera istället för att leka, konsumera istället för att leva. Det är dagen då vi får bromsa in och bryta mot den ständigt påtvingade acceleration som nu präglar såväl våra personliga liv som vårt samhälle.
Vi får leka visionen av att leva i en värld i balans, där människan funnit sin roll i samspel med allt annat levande, som en del av en helhet utan att dominera eller utnyttja utan dela och glädjas åt allt annat som lever tillsammans med oss.
Vi får söka upp de konsumtionsbefriade områden som ännu finns kvar, kyrkorna och biblioteken, naturen, konsten och kulturen, och öva oss i stilla eftertanke, förundran och hänförelse över den gåva livet är.
Vi får öva oss att släppa vårt kontrollbehov, lära acceptansens svåra gåva och söka den gemenskap som är en enhet med bevarad mångfald, där det ständigt är något som är mer än jag som möter.
Vi räds inte längre mellanrummen, tystnaden, det ofullkomliga och söndriga, inte heller det stora mysteriet som livet bär på och bärs av, det som inte går att fånga i ord, och som många av oss kallar Gud.
Inom den judiska trostraditionen byggde man inga katedraler i rummet. Men man byggde en katedral i tiden, sabbaten! Det är just vad vår tid och våra liv just nu behöver, ett avbrott i vardagens monotoni, en vila till kropp och själ!
Att låta de enkla svaren dö - En fastebetraktelse av Annika Spalde
Fastan inför påsk kan vara en lämplig tid att fundera över vad i våra liv och samhällen som behöver dö. Det är ett kraftfullt verb att använda i sammanhanget, att dö, men jag tror det kan hjälpa oss att se allvaret i vår situation och våga göra förändringar. När vi använder ordet död så inser vi att smärta och svårigheter ligger i processen, och också ett behov av att sörja det som ska försvinna. Men på andra sidan finns där en tid av nyorientering.
Vad är det som ska dö? Jag läser just nu boken Hospicing Modernity. Författaren till den, Vanessa Machado de Oliveira, menar att moderniteten är på väg att dö och måste dö, eftersom den bygger på ett tänk och en tillväxt som förstör förutsättningarna för mänskligt liv här på jorden, förutom att den exploaterar en massa människor och andra varelser redan idag. Det samhälle vi lever i, det vill säga kapitalismen, är beroende av skövling av jordens resurser och utnyttjande av miljontals människor och djur på platser runt om i världen. Systemet är också knutet till kolonialism eftersom det främst är vissa delar av världen, och vissa människor, som får göra skitjobbet och hantera avfallet, och vissa andra som främst njuter frukterna. Detta är en tuff sanning att ta till sig. Vi, eller åtminstone jag, är helt klart bland dem som har dragit ett väldigt långt strå i livets lotteri.
Moderniteten, enligt Vanessa, formar oss till att vilja undvika det obekväma och det tvetydiga. Vi vill ha kontroll och trygghet, och vi söker ”convenience, comfort och consumption”, alltså det enkla, det bekväma och att konsumera. En del av arbetet med att säga hejdå till moderniteten är att öppna upp utrymme, inom sig själv och tillsammans med andra, för att låta det som är svårt, komplext och obegripligt få finnas i vårt medvetande. Det finns inga enkla svar på hur världens destruktiva strukturer ska avrustas och hållbara sätt att leva växa fram. Om vi tror det är det stor risk för att vi går fel, går vilse. För mig personligen är det något som jag jobbar för att släppa taget om; tron att ”bara vi slår våra kloka huvuden ihop så kan vi göra en bra plan”. Jag vill våga stanna upp inför att vi inte vet. Jag tror jag behöver sörja allt som gått förlorat och hur vi som mänsklighet har ställt till det. Kanske kan det uppstå en fruktbar tomhet inom mig efter detta. Nya perspektiv, nya typer av relationer, ny energi – allt sådant behöver utrymme för att kunna födas.
Kanske kan du denna fastetid reflektera över någon del av ditt liv, eller dina tankar, som inte fungerar för planeten och som du därmed skulle behöva släppa taget om?
Vad kan hjälpa dig att göra det?
Finns det någon eller några i din närhet som du kan finna stöd hos?
Jag tror att öppna samtal i trygga grupper, där det svåra får ta plats, kan bidra till att befria oss från enkelspåriga idéer om hur livet bör se ut och hur vägen framåt ter sig. Den heliga Anden vill vara vår vän och vägledare i processen att bli mer fri från rigida tankemönster och beteenden. ”Ni är ju kallade till frihet, syskon! Låt bara inte den friheten ge köttet något tillfälle, utan tjäna varandra i kärlek. … Låt er ande leda er ...” (Galaterbrevet 5:13,16) Denna fasta ber jag särskilt om Andens gåvor kärlek, tålamod och ödmjukhet (Gal 5:22).