Påskdagen: Kristus är uppstånden

Författare: Matz Malm, präst i Svenska kyrkan Lockne, Marieby och Näs

Matteusserien:
Jesaja 25:6-9
Första Korinthierbrevet 15:53-57
Matteusevangeliet 28:1-20

Febrilt tittar jag på namnet som stod framför mig på papperet. Om några timmar skulle vi åka och gratulera min arbetskamrat till sitt första barn, och framför mig på bordet låg kuvertet med namnet som nu krånglade till det.

”Du skriver så snyggt” är det så sällan jag hör men när min fru säger det så blir jag glad och stolt i mitt inre. Tills jag ser på kråkfötterna som jag i all hast kladdat ned.
Jose F.
Jose!
Hur tänkte jag nu?
Det alltför långa mellanrummet mellan e och f, förvandlade det bibliska namnet till något mer sydamerikansk eller till och med spanskt. Jesu styvpappa blev en flamencodansör.
Något radikalt måste göras och det enda som skulle kunna rädda mig ur situationen var att utplåna spåren av det som jag en gång hade gjort. Att radera misstagen.
Men till det krävdes ett riktigt bra sudd.
Det hjälpte inte att gräva djupare lådan där vi förvarade pennorna. Det fanns inget sudd, och det är märkligt hur saker och ting ibland tycks försvinna. Men samtidigt tyder ju vår samlande belastning på jordklotet efter alla de nya saker vi köper, skaffar, att vi alltför sällan stannar upp och tänker efter. Vad har vi och Var har vi det?

Allt som jag nu kunde finna var de små vita alltför dåliga sudden längst ut på pennorna som låg i mängden. Som om det skulle kunna hjälpa.

Till mina ögons fasa ser jag hur allt smetas ut, mer och mer, ju mer jag använder detta lilla ynka sudd. Och till slut har jag inget sudd och jag kan knappt se vad jag en gång försökte skriva på kuvertet. Nu stod det inte längre Josef eller Jose F eller någonting över huvud taget. Nu var det bara en svart klump av oigenkännliga bokstäver kvar.

När Jesaja talar om skräcken som de Assyriska härskarorna fyller folket med, en rädsla så stor att inget hopp finns kvar, då kommer löftet. Ett löfte som innebär att allt det som får folk att darra, ja till ock med döden själv, skall utplånas. Raderas ut som av ett suddgummi.

Tänk att få leva i den förhoppningen, i den tron, att en dag så skall hela världen omdanas och förvandlas. Döden skall utplånas och raderas ut.
Samma förhoppning behöver jag fylla mitt liv med. Ett hopp om en förändring så stor att det efteråt inte är någonting som är som det en gång var.

De smältande glaciärerna, den alltmer ökade föroreningen av våra världshav. Katastrofväder som sakta håller på att omdana hela vår verklighet. En konsumtion (inte minst av suddgummi som produceras av oljerester) som leder världen i en allt djupare spiral mot existensens upphörande. Allt detta som är dödens konsekvenser, ett utsmetande av skapelsens vackra mönster. Det krävs ganska mycket av både fantasi och hopp att se en ljusning i klimatfrågan. I dagarna så presenterade Klimatpolitiska rådet[1] sin rapport och gav en förödande kritik mot vårt lands klimatåtgärder. Det är inte svårt att se hur hopplösheten breder ut sig i ens inre. Hur skall vi kunna förändra våra beteenden? Vårt alltmer drivande behov av klåfingrighet och habegär. Hur gör man då ett bemötande av kritiken blir att kritisera de som vågar se?[2] Då ekar frågan i mitt inre om det finns möjlighet till uppståndelse och befrielse?

I denna söndags texter möter vi en Kristus som besegrar döden, som raderar dess makt och konsekvens. Allt detta som profeten Jesaja talar om. Som säger att han har all makt i himmel och på jord.

Sitter och stirrar på mitt tafatta försök att skriva så vackert och fint men fylls av en tacksamhet mot denna påsks Herre som gick rakt in i döden och kom ut på andra sidan med livets segerpokal. Vi lever med denna seger och med detta hopp kan vi möta alla de utmaningar som vår tid ger. Som gör oss till medvandrare i livets tjänst och fyller oss med vördnad inför det skapade.

Men detta utmanar också mig och dig på ett djupare plan.
Inget existerar utan något annat. Allt i skapelsen är ihopkopplat genom skaparens hand. Så den handling som förgör ger eko in i evigheten.
Kristus utsuddande av döden ger ett hopp för hela vår existens.
Dödens förlust är livets triumf.
Kristi död är livets seger.

[1] Rapport 2023 | Klimatpolitiska Rådet (klimatpolitiskaradet.se)

[2] SD om Klimatpolitiska rådets rapport: Politiserad | SVT Nyheter