Tredje söndagen efter trettondedagen: Jesus skapar tro
Författare: Sofie Söderin, prästkandidat och samordnare för Skapelse & Existens
Andra årgångens texter:
Jes 45:22-24
Gal 2:16-21
Joh 4:27-42
Om alla skulle leva som vi i Sverige gör så skulle inte jordens resurser räcka till. Vi skulle behöva fler jordklot än ett om alla skulle konsumera och förbruka så som vi gör här. Vi har länge levt över jordens smärtgräns. Jesus talar i evangelietexten från Johannesevangeliet om sådd och skörd och kanske kan vår livsstil beskrivas som att vi har skördat i förväg det som framtida generationer skulle leva av. Andra kommer att få arbeta för det vi nu skördar och de kommer att ha långt sämre arbetsvillkor än vi.
”Jesus skapar tro” är rubriken för denna söndags texter. Jesus är källan till tron, inget annat. Episteltexten från Galaterbrevet beskriver med skärpa och tydlighet att det är tron på Jesus som gör oss rättfärdiga, inte laglydiga handlingar. Och att tro på Jesus, det innebär att vi dör och uppstår med honom – inget mindre. Det är inget frikort, även om vi är friköpta.
Martin Luther beskriver detta så väldigt träffande i boken ”Om en kristen människas frihet”. Han beskriver det som att vi är helt och fullt fria inför Gud, men så länge vi lever i världen är vi samtidigt helt och fullt bundna till varandra och till skapelsen. Det innebär att vi har ett ansvar för varandra som inte bara handla om plikt utan om allas vår överlevnad. Vi är alla utelämnade till varandra och det jag gör mot andra och mot skapelsen gör jag också mot mig själv.
”Jag kastar inte bort Guds nåd”, skriver Paulus. Det om något talar rakt in i vår tid av slit-och-släng-konsumtion, av kappvändande och populism. Det talar om att ta vara på den gåva det är att ha dött och uppstått med Kristus – att ha berörts av en kraft som inte går att värja sig mot, som måste få konsekvenser i våra liv. Så som folket säger till kvinnan efter att Jesus talat till dem: ”Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare”. Att intellektuellt förstå är en sak, att drabbas är en helt annan. Och att drabbas av tron, i en positiv bemärkelse, är att drabbas av korset. Av världens lidande och kaos och stå kvar i det och mitt i allt det svåra hålla fast vid kärleken. Kärleken till nästan, kärleken till Gud. Låt oss inte kasta bort den chans vi nu har att vända om, att bättre ta vara på den gränslösa kärlek som Skapelsen omger oss med. Låt oss ta vara på nåden från Gud, så ska vi kanske upptäcka att kraften och hoppet till att åstadkomma förändring redan är nedlagt i oss, som frön i våra inre åkrar. Det är dags för oss att skörda den kärlek och kraft Gud lagt ned i oss.