Andra söndagen efter Trettondagen: Livets källa

Författare: Åke Jonsson, pastor och teol.dr.

Tredje årgångens texter:
Femte Mosebok 5:23-27
Hebreerbrevet 2:9-10
Johannesevangeliet 5:31-36


Temat för denna söndag är Livets källa, ett vackert tema, låt mig reflektera över det.

Det fanns en tid på jorden utan gröna skogar, utan sandstränder och vita klippor, utan snötäckta berg. Då fanns inte Järvafältets natur, där jag ofta vistas. Inte heller några krig och flyktingar. Ingen sång och musik, inga tankar. Inget liv. Det var en ogästvänlig jord som dessutom bombarderades av stora klippblock från rymden. Större delen av jorden var täckt av en het ocean. Många mäktiga vulkaner spydde ut enorma mängder av äcklig gas.

Men någonstans i detta heta djup, långt från luft och solljus eller – troligare – vid energirika heta källor på de få vulkanrika landområden som fanns, sker den molekylära sammansättning som är det tidigaste livet på jorden. Kanske det enda i hela universum, men fler och fler tror att något liknande har skett och sker även på andra platser i universum. Men vi vet inte (ännu).

Livets födelse skedde nog inte bara på en plats på jorden, utan på flera platser och flera försök kanske gjordes. Men det liv som bildades och överlevde är det liv vi känner till och lever i. I detta liv har allt liv på jorden som finns – och har funnits – sitt ursprung. Det skedde för något mindre än fyra miljarder år sedan. Där fanns Livets källa.

Livets förutsättning är den långa kosmiska historia som föregår solens och jordens tillkomst. För att liv ska finnas måste grundämnet kol vara med. Kol kan länkas samman och bilda molekylkedjor i obegränsad variation och komplexitet, till exempel proteiner.

Kolet bildades i stjärnor som fanns innan vår sol fanns. I stjärnorna sker fusioner där det vanligaste grundämnet väte förbränns till tyngre grundämnen, först till helium som sedan omvandlas till kol, syre, kväve med mera. Dessa nya grundämnen kastas ut i rymden när en stjärna dör och berikar de vätgasmoln som finns i rymden med nya ämnen.

Om gasmolnen förtätas till klumpar bildas nya stjärnor och planeter, och då kan även kol ingå i dessa. På detta sätt bildades vårt solsystem en gång. Vår sol är dotter till solmödrar som har dött "för vår skull", och vår sol kommer en gång att ge sitt liv för att andra ska komma till.

En teologisk undran som väcks är: Är livet en tillfällighet eller är det liksom kodat? Är det bestämt att det ska bli liv och människor på jorden? Det kan nog ingen svara på säkert och för många är frågan ointressant. Men jag har läst Psaltaren och där står det Hos dig /Gud/ är livets källa och därför är jag nyfiken på svaret även om jag vet att något vetenskapligt svar nog inte finns att få.

Men några undrar, bland andra fysikern Paul Davies som har reflekterat över livets uppkomst i boken Det femte undret. Han var, när han skrev boken, drabbad av förundran över livet och universum och tror att livet i ett andefattigt universum skulle vara osannolikt. Genom naturvetenskapliga studier har han kommit fram till att livet nog ligger inbyggt i universum som en nödvändighet och inte som en tillfällighet. Naturens lagar innehåller i kodad form ”ett kosmiskt imperativ som befaller ‘gör liv’!” Det innebär att ”universums lagar har ordnat med sin egen förståelse”.

Evangeliet på andra söndagen efter trettondag jul har temat Livets källa. Första och andra årgångens texter framhåller temat mer konkret genom berättelsen om vattnet som förvandlas till vin och om vattnet vid Sykars brunn. Men detta års texter antyder att Gud är livets källa genom referenser till handlingar som Jesus gjorde (Joh 5:36) och till himlavalvet, dag och natt, solens gång (Ps 19:2–7). De handlingar som Jesus gjorde är enligt Johannesevangeliet sju till antalet och är alla tecken på att det liv som föddes på jorden en gång förs vidare trots motstånd och svårigheter. Jesus förvandlar vatten till vin i Kana, botar en kunglig tjänstemans son som befinner sig på annan plats, botar en sjuk vid dammen i Betesda. Det är vidare brödundret, och det är när Jesus går på vattnet, helar en blindfödd och till sist uppväcker Lasaros. Dessa mirakler skildras utförligt med kommentarer, och de handlar om att ge människor livsmod och hälsa. På olika sätt berättar dessa tecken att Jesus tämjer naturens krafter och ger människor mat, tillit och glädje och besegrar döden. När detta sker i världen genom hälso- och sjukvård, klimatarbete, fred och nedrustning (!) vittnar det om ”Guds härlighet” och Guds ”verk” och om att Gud är livets källa.

Lästips:
Paul Davies, 2000. Det femte undret: sökandet efter livets ursprung och mening. Prisma.

Åke Jonsson

Pastor teol dr

Föregående
Föregående

Fjärde söndagen efter Trettondagen: Jesus är vårt hopp

Nästa
Nästa

Första söndagen efter Trettondagen: Jesu dop