Andra söndagen i fastan: Den kämpande tron
Författare: Hanna Hartell, teol. MA och prästkandidat
Tredje årgångens texter:
Jesaja 61:1-3
Hebreerbrevet 11:23-27
Markusevangeliet 14:3-9
Fastan. En eftertanken och bönens tid. En prövningens och bättringens tid. Den lila färgen som smyckar den sparsamma liturgiska skrud som kan användas under denna tid påminner om bot, ånger och bättring.
Just befinner vi oss i den störst fasteperioden under kyrkoåret, den 40 dagar långa fastan innan påsk. Många väljer att avstå från kött, socker eller annat som anses vara överflödigt i våra liv. Försöker leva enklare, mer avskalat. Många av oss försöker avstå för både det ena och det andra i resten av årets dagar. Kanske är du en sådan som avstår från att äta kött eller har slutat flyga för klimatets skull? Som ständigt försöker leva enklare, mer avskalat.
Många av oss kan göra de valen. Andra av oss från inte göra valet utan tvingas att ändra på våra livsval. Jag tror att det kan vara betydelsefullt för oss som fortfarande kan välja att påminna oss om att vi faktiskt kan välja att offra, medan andra delar av vår skapelse tvingas att offra sig för oss. Jag offrar köttätande så att ett djur slipper offra sitt liv för min skull. Jag offrar delar av mitt överflöd i hopp om att någon annan ska slippa offra sig för mig, om så bara i det lilla. Samtidigt vet jag att det inte är tillräckligt. Att mitt offrande inte är nog för att andra ska slippa göra eller vara offer för min skull.
Det är en tanke som jag, i alla fall, nästan kan drunkna i. Jag kommer nog aldrig offra tillräckligt för att min existens inte ska vara behöva leda till andras offer. Men det är det där med det dubbla tillståndet. Att både få vara syndare och rättfärdiggjord. Jag som försöker mitt bästa, men vet att mitt bästa inte alltid räcker kan få vila i att det jag gör ändå är gott. Visst finns det dem som gärna vill visa på det andra goda som jag skulle kunna göra. Ofta är jag den personen, särskillt när det gäller mig själv. Jag ifrågasätter att jag smort någon med det dyra nardusbalsamet, istället för att ge pengarna till de fattiga. Får internalisera både kvinnan och lärjungarna i evangeliet.
Därför får också Jesu uppläxning och tröstande ord tillhöra mig. Jag som behöver både få höra att jag inte ska göra mig själv ledsen genom att lägga tyngd på det jag inte gjort, och få höra att jag faktiskt gjort något gott.