Tacksägelsedagen: Lovsång

Författare: Fredrik Ivarsson, kyrkoherde i Varbergs församling

Andra årgångens texter:
Jeremia 31:3-6
Uppenbarelseboken 4:8-11
Matteusevangeliet 15:29-31

På tacksägelsedagen blir vi insläppta i den himmelska tronsalen och får en glimt av den himmelska gudstjänsten som pågår där. Märkliga varelser med många vingar och ögon lovsjunger Gud, och tjugofyra äldste faller ner inför Guds tron och hyllar Gud för – ja, för vad då?

Du, vår Herre och Gud, är värdig
att ta emot härligheten och äran och makten.
Ty du har skapat världen,

och genom din vilja blev den till och skapades den.

(Upp 4:11)

Den himmelska gudstjänsten kretsar alltså kring jorden. Gud hyllas framför allt som skapare. Glimten av himlen som Johannes uppenbarelse låter oss få, skickar vår uppmärksamhet tillbaka till jorden och den skapelse vi är en del av. Den skapade världen är så underbar och betydelsefull att de himmelska väsendena har sitt fokus på skapelsen. Himlen är inte sig själv nog, utan har ögonen och uppmärksamheten riktad mot jorden.

Ibland säger vi att gudstjänsten i kyrkan är ett sätt att ta del i den himmelska gudstjänsten. När vi sjunger våra psalmer deltar vi i änglarnas lovsång. Det är sant. Men det är inte hela sanningen, enligt Bibeln. Det är också så att den himmelska gudstjänsten och änglarnas lovsång handlar om det som händer på jorden, när Gud skapar världen och när gudabarnet föds i Betlehem. Den himmelska gudstjänsten tar del i hela skapelsens ständiga lovsång till Gud.

I berättelsen om Noa sluter Gud ett förbund med Noa och hans efterkommande och med alla levande varelser, att skydda livet på jorden (1 Mos 9:8–11). Regnbågen är tecknet på Guds löfte och det eviga förbundet mellan Gud och jorden och alla levande varelser av alla slag på jorden (1 Mos 9:12–17).

Just regnbågen nämns också i beskrivningen av den himmelska tronsalen, kring tronen var en regnbåge som var som smaragd (Upp 4:3). Regnbågen strålar alltså kring Guds tron och påminner om Guds eviga förbund med jorden och alla levande varelser. Och de fyra varelserna som ständigt lovsjunger Gud går visserligen inte att artbestämma, men de bär anletsdrag av lejon, ungtjur, människa och örn (Upp 4:7). På så sätt representerar de olika familjer av levande varelser som deltar i Guds förbund – markens vilda djur, boskapsdjuren, människan och fåglarna.

Jorden är alltså inte himlens förgård i den bibliska berättelsen, utan himlen fullbordar jorden. Så som himlen har blicken på jorden, får vi också ha det. Tillsammans med änglarna och himlaväsendena får vi människor delta i hela skapelsens lovsång till Gud, som tack för Guds väldiga gärningar i sin skapelse, och vi får se fram emot när himlen landar på jorden och Gud blir allt i alla.

Föregående
Föregående

Artonde söndagen efter trefaldighet: Att lyssna i tro

Nästa
Nästa

Fjortonde söndagen efter trefaldighet: Enheten i Kristus