Fjortonde söndagen efter trefaldighet: Enheten i Kristus
Författare: Helena Fhager, präst i Svenska kyrkan Arvika pastorat
Andra årgångens texter:
Jesaja 11:10-13
Filipperbrevet 2:1-5
Lukasevangeliet 22:24-27
Enhet.
Har du upplevt nån stund av total enhet, när du upplevt att du varit ett med någon eller något? Kanske med någon du älskar.
Eller om du sjungit i kör – hur allas olika röster kan bli till en röst. Det kan rycka och dra i de olika stämmorna, kören är i otakt och någon stämma ligger lite för lågt. Efter övning, kämpande, lyssnande på varann så kan det helt plötsligt stämma – allas olika röster blir till en stor röst, en sång, ett.
Det händer ibland när jag rider att jag upplever att jag och hästen smälter ihop till en enhet, vi är en enda varelse tillsammans. Det är enhet på djupet. Och ibland vidgas enheten till naturen runt omkring oss. Enhet med träden, fåglarna, myrorna. Vi är ett med naturen, med jorden, vi är en enhet, en helhet, en varelse, en kropp, organism tillsammans. Lider en kroppsdel så lider hela kroppen. Vi hör ihop och är helt beroende av varandra. Och behöver agera efter det. Inte utnyttja, inte förtrycka, inte gå i konflikt.
Jesus och lärjungarna är på väg mot påsken, de olika ledarna i landet – deras attityder hårdnar mot dem. De tycker att Jesus kan bara inte få fortsätta med sin verksamhet, det blir ingen ordning och reda så som han drar med sig alla tänkbara sorters människor, maktstrukturen i samhället rubbas när alla får vara med, ingen lämnas utanför. Den hårdheten i attityderna skapar oro och osäkerhet också bland lärjungarna. De blir rivaler, bråkar om vem av dem som är störst. Jesus svarar med att den som är ledare ska vara som tjänaren. Det för mina tankar till Ukraina, till han som spelade huvudrollen som president i TV-serien ”Folkets tjänare” och som sedan blev president på riktigt. Det har varit val i Sverige och jag önskar att ledarna på riktigt ska vara folkets tjänare. Hela skapelsens tjänare.
Enhet – och att inte bygga hierarkier – vad innebär det att vara eniga, att inte förtrycka? Om vi tänker på kyrkan? På våra familjer? På alla i Sverige? På alla människor på jorden? Att mena allvar med att alla människor har lika värde. Om vi tänker på alla levande varelser, på hela skapelsen. Att inte en art ska förtrycka, utnyttja de andra. Nog är det lätt att se människan som herre, som ligger till bords och har slavar som passar upp för att vi ska få ha det bra. Kycklingar och grisar som massproduceras och aldrig får komma ut och se solen för att vi ska få billigt kött. Regnskogarna med all sin artrikedom som vi skövlar för att odla soja. Som slavar som passar upp oss. Vad innebär det att vi alla ska bli ett? Att se hönorna, bina, träden, haven som våra systrar och bröder utan hierarkier. Tänk om vi kan vända på hierarkierna - om vi människor kan betjäna dem. Samarbeta med dem. Att vara ett i Gud.
I Johannesevangeliet ber Jesus för lärjungarna och för alla som kommer till tro genom dem – att alla ska vara ett, eniga. När Jesus ber för dem, ber han att de ska bli ett, liksom han och Fadern är ett. En bön som behövdes, som behövs. Vi är indragna i den förbönen. Och idag är vi här i kyrkan, en samling olika människor med olika åsikter. Som säkert röstade på olika partier förra söndagen. Jesus är vårt gemensamma centrum – och han ber att vi ska bli ett. Såsom den treeniga Guden är en.
Att vara ett - hur påverkar det konflikter, när vi tycker och tänker olika? Jag tror inte att poängen är att vi skall tänka och tycka likadant. Inte heller är det meningen att vi skall se likadana ut eller ha samma kultur. Men vad är ok?
Vi ska inte sopa konflikter och kränkningar under mattan. Det blir det ingen enhet av. Det är sånt som behöver redas ut, vi behöver prata, jobba med det. Försonas och det kan ta tid. Jesus vill göra trasiga relationer hela. Så att vi blir ett. Vi kan, med alla våra olikheter, bli ett. Som olika röster i en kör.
Enheten mellan Fadern, Sonen och Anden gör det möjligt för oss att bli ett med Gud och med varandra. Det räcker. Gud är kärlek, vill förenas med oss. Vi behöver inte vara rädda mer. Här är jag – en människa, med en längtan att bli hel, få vara ett, få vara med. Längtan efter en enhet med hela skapelsen.
Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Filipperbrevet 2:1–5
Tänk om vi kan se på allt levande med ömhet och medkänsla, enighet. Att inte bara tänka på vårt eget bästa utan också på andras – hela skapelsens. Att sätta oss i ringen tillsammans med allt som lever och ta varandras händer. Med Gud som omsluter oss alla med kärlek. Vilken värld det kan bli!