Artonde söndagen efter trefaldighet: Att lyssna i tro
Författare: Mattias Granfrid, präst i Svenska kyrkan
Andra årgångens texter:
Femte Moseboken 30:11-16
Jakobsbrevet 2:8-13
Markusevangeliet 10:17-27
Jag är ute och vandrar. Himlen är klar och ljusblå med endast ett fåtal mindre vita moln här och där. Jag vandrar igenom en skogsdunge av tallar och på sidan av stigen ligger barr, lite här och där. Ljuset döljs för en stund bakom de höga trädtopparna. Buskar, rötter och ett stenblock samsas om ytan och en trädgren svajar något efter en ekorre som hoppat vidare. Genom skogsdungen och ut på andra sidan öppnar sig ett stort rågfält och solens strålar ger det en alldeles särskild glans. Himlen är synlig igen.
Att vara närvarande mitt bland buskar och träd, fält, bäckar, berg och blommor är något av det bästa jag vet i livet. Det är som om hemmet ryms i varje fotsteg, inget mer behövs just nu. Alla de där orosmomenten, stressen och otillräcklighetskänslorna som tynger kroppen lyfts av, och jag kan gå med lätta steg och rakare rygg.
Jesus säger till en man som undrar vad han ska göra för att få evigt liv: att han ska följa budorden och sedan: ”Ett fattas dig. Gå och sälj allt du har och ge åt de fattiga; då får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.” Vi vet inte hur mannen agerar längre fram men vid detta tillfälle så går han nedslagen därifrån ”för han ägde mycket”. Orden från Jesus kan tyckas tuffa och svåra att leva upp till men beskrivningen strax innan citatet ger dock en känsla av Jesus sätt att vara. Det står att: ”Jesus såg på honom med kärlek och sade: …” Jesus berättar senare för lärjungarna, när de frågar vem som kan bli räddad, att det är omöjligt för människan av egen kraft men allt är möjligt för Gud.
Det är Gud som leder in i livet bortom döden. Vi kan inte heller som människor lösa alla svårigheter som vi ser runtom oss, nära och långt borta. När vi står inför en förändring kan också vi behöva den där kärleksfulla blicken på oss själva. En blick som gör det lättare att förändras utan att göra det av inre hets och ständiga otillräcklighetskänslor där inget agerande är gott nog.
Jesus pratar om att lämna allt för att följa honom. Vi har där en väg som varken är att fastna i passivitet och oro, eller ångest över att vi inte kan göra allt och där inget är bra nog. Vi kan lämna det som inte är bra för oss för att ta steg till en större frihet i våra liv. För hur lätt är det inte att hålla fast vid sådant som motverkar livsglädje men som ändå blivit allt svårare att släppa ifrån sig? Då pratar jag inte om det som ger ett verkligt värde för oss i våra liv utan allt det där andra som lätt byggs på; det som gör att ryggsäcken tyngs och fötterna blir svåra att lyfta. Till slut drar vi stora stenblock efter oss men längtar efter något annat. Jesus kärleksfulla blick med inbjudan att släppa ifrån sig det som hindrar förändringen, för att följa honom, kan bli en befrielse från de saker som vi lätt binder upp våra liv med. För när jag eller du är på den där vandringen vid fältet eller skogen så finns det en befrielse i närvaron; just där och då äger jag inget.
När friheten att leva ett liv med lättare packning tar sig i uttryck så gör det inte bara att vi själva får större utrymme för det som betyder något för oss på djupet. Det bidrar också till frihet för skapelsen utöver oss som individer. Våra medvarelsers frihet hänger nära samman med vårt förhållande till dem. När vi går i riktning mot ett enklare liv så öppnas dörren till frihet för alla delar av skapelsen som just nu spärras in i burar eller skövlas av girighet.
Jesus möter oss med den där kärleksfulla blicken i uppmaningen att följa. Vi kan i det inspireras till att också möta andra som önskar förändring i sina liv, med en kärleksfull blick; att stötta varandra att komma närmare det liv som är en vandring med lätt packning. Då kan lärjungaskapet få en betydelse av frihet som breder ut sig till hela Guds skapelse.
Gud,
stöd oss att vandra i den riktning du kallar,
hjälp oss att se vårt värde bortom prestation och status,
möt oss i längtan till förändring
och ett liv där varje medvarelse
och varje del av skapelsen befrias.
Amen.