Sjätte söndagen efter trefaldighet: Efterföljelse
Författare: Josef Schyborger, teoologistudent.
Andra årgångens texter:
Amos 7:10-15
Första Thessalonikerbrevet 2:1-8
Matteusevangeliet 16:24-27
I evangelietexten för sjätte söndagen efter trefaldighet möter vi de kända orden att ”om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.” (Matt 16:24). Det kan tyckas att uppmaningen till att lyfta upp ett tortyrredskap från det antika romarriket och förneka sig själv för att följa Jesus kan kännas något brutal. Korset var en brutal, smutsig och minst sagt ofin aktivitet. Varför är korset det som den kristne ska plocka upp och leva med? Vad det kan innebära att ta upp sitt kors och följa Jesus i klimatkrisen leder mina tankar till alla de svåra och utmanade val som måste göras. Listan är helt övermäktig. '
Jag fascineras av mögel. På en hylla i mitt kök står det regelbundet en burk med surkål pysande. Med rätt mängd salt så kan rätt sorts bakterier föröka sig och börja bryta ner kålen. Vilket brukar kallas att mjölksyra. Små mikroorganismer samarbetar med bakterier och kolhydrater och börjar helt enkelt att mögla. Fast på ett – för min mage – bra sätt. Resultatet efter två och en halv vecka är mitt kylskåpsguld.
Som människor har vi enorma mängder spill efter våra dagliga behov. När vi äter lämnar vi efter oss mängder av matrester och annat material. Morotsbitar, tomatkvistar och äggskal slängs, förhoppningsvis i den bruna påsen under diskbänken. Matsvinnet räknades av naturvårdsverket år 2018 uppgå till 95 kilo matavfall per person eller 917 000 ton för alla hushåll i Sverige. Att minska matsvinnet både som individ och i industrier är en viktig del i att minska energianvändning, råvaruförbrukning och utsläpp vid produktion och transport (Naturvårdsverket u.å.). Vissa av matresterna som vi slänger blir också till jord. Med rätt ämnen som möter varandra i sophögar med matrester, sågspån och kaffesump så kan bakterier bryta ner materialet för att tillslut bli odlingsjord.
Viktigt för att nå klimatmålen är att förändra våra vanor. Överkonsumtion av kläder, teknik och andra produkter sliter på planetens resurser, bidrar ofta till att förorena landmarker och utnyttjar billig arbetskraft. Lobbying för tillväxt som utnyttjar skog och mark som tillhör ursprungsbefolkning är högst relevant inför höstens val i september. Vi förväntas expandera våra materiella tillgångar. Och att göra motsatsen vore att gå emot hela det marknadsekonomiska systemet som upprätthåller vårt samhälle.
”Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han ska finna det” (Matt 16:25), säger Jesus till lärjungarna. Det tycks som att Jesus menar att de som tror på Jesus och vill följa honom kallas till att leva ett annat sort liv. Att hela definitionen av ”liv” och att frodas, förändras i Jesu fotspår. Kanske kan vi lära oss av komposthögen i trädgården och mögelsvamparna i den bruna påsen under diskbänken. För när mögelsvamparna och mikroorganismerna bryter ner grönsaker och annat material blir det näringsrik jord. Och från den jorden kan det skapas nytt liv. Mänskligheten och samhället är i stadiet där vi behöver nedmontera, bryta ner våra vanor och bli en del av en annan sorts livshållning och ekosystem. Vilket också innebär att ha omsorg och se till de små mikroorganismerna, det vita möglet, det ofina, smutsiga och illaluktande. Kan vi kalla det för kompostteologi? Eller möglig teologi? Att följa Jesus i klimatkrisen innebär att leva kompostliknande mögliga liv. Där våra levnadsätt, de material vi omger oss med, mat och matrester och våra möjligheter att handla, skapa och förändra blir en del av att skapa nytt liv. Då behöver vi hejda oss från att expandera människans påverkan och utnyttjande av planeten och alla dess varelser. Kanske dör Kristus liggandes på en komposthög i klimatkrisen. Bland möglet, det som luktar och ser äckligt ut, finns det liv. Om Jesus hade sagt orden idag så hade han troligen inte sagt ”Om någon vill gå i mina spår måste han ta sitt matsvinn och kompostera och följa mig.” Men Jesus på det brutala korset som enligt kristen teologi ska ge liv engagerar sig i det mörka, kladdiga och äckliga. Vilket inte är långt borta från komposthögen. Den livsform som förmedlas i komposthögen är långsam och bryr sig inte om den formen av tid som ekonomisk tillväxt och produktion styr. Det är en omvänd livsform än vad vi som nutida människor är vana vid.