Septuagesima: Nåd och tjänst
Författare: Josef Schyborger, teologistudent
Andra årgångens texter:
Jona 3:10-4:11
Filipperbrevet 1:3-11
Lukasevangeliet 17:7-10
Vad är det som ger våra handlingar värde? I evangelietexten ur Lukas kapitel 17 möter vi några svåra verser. I berättelsen beskrivs hur en tjänare inte får något tack, inte någon extra uppskattning för de uppgifter denne är ålagd att utföra. Handlingarna som det talas om verkar vara krav på arbetsuppgifter som husbonden inte utan tvekan kan lägga på tjänaren. Tjänaren får troligen någon form av lön för att utföra arbetet. Efter att ha berättat om tjänarens situation några verser in tilltalar Jesus därefter åhörarna och menar att dessa kommer säga: ”Vi är odugliga tjänare, vi har bara gjort vad vi är skyldiga att göra.” Varför borde vi känna skuld för att vi utför endast det som vi förväntas att göra? Möjligen menar Jesus att de handlingar som vi förväntas att utföra, handlingarna som vi inte får något tack för, är inte de handlingar som tillhör Guds rike.
En människas liv, som inte är förknippat med krav och förväntningar som avgör hur livet ska utformas är svårt att föreställa sig. Vad händer då när vi som människor inte utför de handlingar som krävs av oss att göra? Och vad händer när de förväntade handlingarna sker på bekostnad av annat liv på jorden?
I mångt och mycket bedöms värdet på våra liv utifrån hur vi lever, de val vi gör, materiella tillgångar och repeterade handlingar som gör att vi kan relatera till en viss gruppidentitet. Om det ansedda värdet på livets kvalitet är beroende av repeterade handlingar, vandel och materiella tillgångar så borde förändring i levnadssätt ifrågasätta livet självt och dess värde.
Om vi då motstrider att utföra handlingar som upprätthåller det ansedda riskerar vi att anses mindre människa och leva mindre ansedda liv. Detta torde styra våra liv i hög grad, de val vi gör och de mål vi sätter upp. Kan detta vara en orsak till varför det är så svårt för oss att förändra våra levnadssätt i klimatkrisens tid? Om det är yttre krav vi alla lever under som styr många av de handlingar som vi gör, vad händer då när det är icke-mänskliga varelser och saker som ställer krav på hur vi ska leva? Kan vi vidga våra liv till att inkludera andra röster i världen för att påverka våra liv? Vad skulle det innebära att lyssna på kravet från isar som smälter och djur som dör ut och låta dessa röster forma våra liv och handlingar? Att vi lever på bekostnad av annat liv är en del av maktstrukturen att det mänskliga, västerländska livets värde sätts framför alla andra.
Vad kan inspirera oss till att förändring är möjlig? Allt liv som lever på jorden förändras i och med klimatkrisen. Den trygga grund som vi levt på är inte längre lika trygg. Om det är någonting vi kan lära oss av jordens, djuren och vädrets skrämmande förändring under klimatkrisen så är det kanske just det, att materia och liv inte är stabilt och statiskt. Att alltså inte bejaka rådande omständigheter som absoluta och färdiga är nödvändigt om vi ska kunna leva med möjligheten till förändring. Det är alltså vid vidgandet av det möjliga, materia, relationer, kroppar och liv som Gud utmanar oss. Jesus tycks vilja höja den moraliska ribban och uppmanar oss i texten i Lukasevangeliet att leva med ett kritiskt öga och utmana kravet på hur våra liv ska utformas. Kanske är det ett liv i kärlek som är vår allra största utmaning?
Rösten i den korta berättelsen i Luk 17:7-10 som säger att vi alltid kommer att vara odugliga tjänare, skapar insikten att vi är aldrig färdiga. Vi kommer aldrig kunna säga att vi gjort nog, att vi nått bästa möjliga omständigheter. Detta uppmanar oss till en kritisk självrannsakan och att inte ta våra handlingar och vårt sätt att förhålla oss till världen för givet. Kanske texten i Lukasevangeliet kan få oss att rannsaka oss själva när vi ska förhålla oss till klimatkrisen. Den kan inspirera oss till att vidga våra liv att inkludera både skog, djur, människor och platser i vår omgivning och få oss att leva mer kärleksfullt.