Kristi Himmelsfärd: Herre över allting

Författare: Brita Österberg, präst i Svenska kyrkan

Andra årgångens texter:

Jesaja 61:10-11

Apostlagärningarna 1:1-11

Lukasevangeliet 24:49-53

Psaltaren 110

Corona-pandemin, Ukraina-kriget, Nato-oro och jordens uppvärmning...alla de yttre hot som vill omringa oss, snärja in oss, sätta skräck i oss...och mitt i allt detta ska vi fira något så underligt som Kristi himmelsfärd...hur tänker vi då?!

Jag sitter på mitt rum och mediterar över hur Gud, Jesus och den helige Ande ska beskrivas, hur jag ska beskriva hur det känns att ha en tro.  Och orden kommer:

- Jag tänkte mig dig som en soluppgång, en stilla ljusning, en gryningssång.

Jag tänkte mig dig som en susande vind

som mitt i allt oro vill smeka min kind.

När natten och mörkret vill hålla mig fast

så ljuder långt borta en lågmäld trast.

Den varslar försiktigt om att dagen ska gry

om att strax är den här, en morgon ny.

Och allt det som var, som gick snett igår

får smälta som snön när det nalkas en vår.

Så tänkte jag på dig, som liv och ljus

så fjärran från vardagens dimma och grus…

Som vanligt är det bilder från naturen, från skapelsen som dyker upp.  Soluppgång, ljum vind, koltrastens sång i gryningen, snön som har smält...välkända bilder av det som är gott, av det som ger hopp, som lyfter och bär – javisst, sådan är tron för mig!

Samtidigt, är det inte lite grann av flykt i det?  Är det inte lite av det beteendet som lärjungarna har när de står där och ser mot himlen efter att Jesus har blivit upptagen från jorden, och de nästan står där och trånar efter honom, drömmer sig kvar och hoppas att han inte ska vara borta ur deras åsyn, trots allt?  Då, när två män i vita kläder uppenbarar sig för dem och säjer ifrån att där ska de inte stå och titta längre, för de har arbete att göra!  ”Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Han skall komma tillbaka...men han gör det inte fortare för att du står och trånar och drömmer och vägrar släppa den där sköna känslan, den där ljumma vinden, varma solen och flöjtande trasten….

Men då hör jag en röst som vill visa att du

är mitt i vårt liv, just här, just nu.

Att du kommer som den som vill dela vårt liv

som kan hjälpa oss till ett sunt perspektiv.

Att du vill vara med i allt det som händer

att du ej är begränsad till folk eller länder.

Bortom tid, bortom rum, bortom jord, bortom himmel

i min kammare likväl som i världens vimmel.

Så fortsatte jag att dikta.  En fortsättning krävdes, efter de fina raderna med natur-metaforer.  För om inte Jesus är mitt ibland oss, ”mitt i skiten”, om ni ursäktar uttrycket, vad är då tron värd?  Ska jag gotta mig i den goa känslan av hans närhet, men inte göra något av den? 

Ska jag stå och se mot himlen och lyssna efter änglasången medan klimatförändringarna fördärvar den skapelse jag är så beroende av för att må bra här på jorden?  Vill jag att mina barn och barnbarn också ska få njuta av allt det vackra, och att även de ska kunna beskriva sin tro och sina liv med bilder från Guds natur?  Tror jag att Gud finns med i Ukrainas helvete just nu?  Eller att Jesus bryr sig om hur vi tänker kring NATO?  Min tro vill rymma hela livet, både enskild stillhet och utåtriktat engagemang.  Om jag hade vandrat med Jesus på jorden, likt lärjungarna, hoppas jag innerligt att jag hade klarat av att vandra vidare i hans fotspår även då han inte gick bredvid mig i synlig gestalt.  Men med allt det han lärt mig, ville jag fortsätta hans verk, i kärlek till allt skapat.

Ja, jag tänkte mig dig och jag talade om dig

men du är den som vill komma till mig.

För att jag ska förstå att trots försöken så många

finns det inget ord som dig helt kan fånga.

Nej, det finns inga ord som kan fånga Gud.  Ändå måste vi våga försöka göra det.  Och för egen del kommer Guds skapelse alltid att vara en outsinlig källa till inspiration, den källa där jag kommer att hämta kraft för att orka vidare.  Och jag bär med mig änglarnas ord: ”Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.”

Ändå tänkte jag på dig som en soluppgång, en stilla ljusning, en gryningssång.

Och då blir min väntan lite mindre lång -

för jag vet - du har lovat att komma en gång!