Midsommardagen: Skapelsen

Författare: Fredrika Gårdfeldt, präst i Svenska kyrkan

Andra årgångens texter:

Job 12:7-13

Apg 17:22-31

Matt 6:25-30

Midsommardagen

Skapelsen

Min barndoms somrar spenderades i Halland. Mamma och pappa packade in oss fem barn, två stora hundar och en kanin i en fullastad folkabuss. Vi åkte från Göteborgs innerstad ut till rapsfälten, sandstränderna, jordgubbsfälten och framför allt – ett lugnare tempo. De stora mataffärerna byttes ut mot en liten lanthandel och jag var ganska ofta med mamma och handlade. I vår lokala lanthandel fanns en chark, full av kött och korv. Och mitt bland all korv i charken så stod affärens ägare, en man nära pensionsåldern med ett förkläde om magen. Jag minns att jag som liten flicka tyckte att den lilla affären var så stor och att störst av allt och alla därinne var mannen bakom charken. Jag minns att det var kallt på golvet och att jag brukade smyga och kika på serietidningarna medan jag väntade på att mamma skulle handla klart. Jag var mycket i min egen värld och funderade mycket. Plötsligt ropade mamma på mig och så stod hon vid kassan med alla mina småsyskon och matvaror. Det var dags att gå. En dag när jag satte mig vid kassans nedersta del och hjälpte mamma med att packa ner maten i kassarna så kände jag plötsligt två grova händer nypa tag på vardera sida om min midja. Två nävar som var så starka att de liksom tryckte ihop mina revben. Jag blev förvånad, hoppade till och vände mig om. Där stod butiksinnehavaren i sitt blodiga förkläde och skrattade. Utan att veta varför så kände jag mig generad och obekväm. Men jag hörde bara skratt och en kommentar om att han undrade om min mamma också vill ha sig ett nyp. Mamma blev självklart mycket arg och vi lämnade tillsammans lanthandeln så snabbt vi kunde.

Dagens text handlar om blommor och fåglar. Jesus säger att vi ska ta dem som förebild och bli som dem. Och inte bekymra oss. Jag tror att vi under alla lager vi samlar på oss har den förmågan men att världen omkring oss ständigt, redan från barndomen, gör oss rädda och liksom på vakt.

Mannen i charken är dessvärre inte den enda som jag stött på genom åren som chockat mig med en unken kvinnosyn och som följd har varit en av orsakerna till att jag har stressats bort från min egen närvaro. Ovälkomna fysiska närmanden och förminskande kommentarer tillhör tragiskt nog många kvinnors vardag och ur ett globalt perspektiv tillhör jag självklart en mycket priviligierad grupp av kvinnor. Trots detta så tror jag inte att jag är den enda som gjort mig själv en hård mask vävd av rädsla och skam samtidigt som jag längtar tillbaka till min tillit och närvaro. För innerst inne är vi människor autentiskt som blommorna och fåglarna; Vackra, skapade till Guds avbild och Guds älskade barn. När vi föds är vi som blommorna och fåglarna, vi är närvarande men vad händer sedan? Vad är det för roller vi tvingas in i och vem är det som tar för sig av vem?

Semester-Sverige efter pandemin lockar egot in i många upplevelser som vi tror att vi vill ha och behöver. Till exempel lockas vi säkert av att ta en resa långt bort, på bekostnad av vår ömtåliga natur. Kanske känns resan lockande på så vis att vi tror oss behöva den för att koppla bort, koppla av och bli närvarande. Vårt stressade, oreflekterade och skrämda ego som tror sig veta vad det vill ha och kan få hjälp av. Men vår räddning på längre och hållbar sikt kan aldrig finnas på de platser där utarmning blir till följd vare sig det gäller oss själva, varandra, djuren och naturen.

Så bär klimatkrisen på en feministisk uppmaning om jämställdhet eftersom en objektifiering av varandra och skapelsen leder till att övertramp och övergrepp blir möjligt. Så får vi människor som är trötta på våra egon och objektifieringen av varandra kroka arm med växter och natur för att uppleva vi, tillsammans, är en annan värld möjlig. Där vi lär oss att genom den återfunna närvaron respektera och skydda varandra. Av nåd lär vi oss att avstå för att bli som fåglarna och blommorna, dem vi innerst inne är, en närvaro full av kärlek, varsamhet och visdom.

Som kyrka har vi ett ansvar att gå före och visa vägen till en fredligare gemenskap med varandra och skapelsen som helhet. Hur vore det att som församling gå med i nätverket Grön kyrka? Sveriges kristna råd uppmanar till detta ekumeniska initiativ som just drivs av Equmeniakyrkan. Midsommardagen ger ett utmärkt tillfälle för oss kristna att bli närvarande i naturen och låta Gud handla i och med oss för skapelsens, och allas, bästa. Först då kan vi på riktigt verkligen fira midsommar tillsammans. Små grodorna och räven som raskar över isen är vänner att älska, värna och prioritera framför flygresan.