Påskdagen: Kristus är uppstånden
Författare: Fredrika Gårdfeldt, präst i Svenska kyrkan
Johannesseriens texter:
Jona 2:1-11
Apostlagärningarna 12:32-37
Johannesevangeliet 20:1-18
Maria från Magdala var den första lärjungen, dessutom kvinna, som möter den uppståndne Jesus. Maria Magdalena känner först inte igen Jesus. Och jag tänker att detta är en djupt existentiell erfarenhet. Att vi, du och jag, inte känner igen det uppståndna inom och utom oss. När drömmarna är krossade, hoppet är ute, så känner vi, på grund av vår sinnestämning inte igen kärleken som alltid är närvarande.
Gällande klimatfrågan är det lätt att identifiera sig med Maria från Magdala. Vi famlar i mörkret. Förtvivlade kanske vi frågar oss själva och varandra: Är det ute med oss? Kommer den vackra Moder Jord som vi känner henne att gå under? Var finns hoppet och ljuset? Är uppståndelse och befrielse möjligt?
Det krävs en stor del av fantasi, bön och handling för att vi ska kunna se hoppet i klimatfrågan. Hur kan vi förändra våra beteenden? Hur kan vi bli trovärdiga i klimatkampen? På vilket sätt kan jag ställa om mitt beteende och min syn på världen så att jag känner igen den uppståndne i mitt liv?
Jesus värjde inte för det onda utan gick rakt igenom döden och kom ut pånyttfödd på andra sidan. Det finns synliga och osynliga förtryck i alla människors liv. Förtrycket mot Moder Jord och utarmningen av den här planeten hör samman med alla sorters destruktiva mönster som vi ingår i. Och det finns alltid ett ego med i förtrycket. Mitt eget eller andras ego som säger: Försök inte ens, det är ändå för sent! Det är redan kört! Jesus är korsfäst, död och begraven.
Men Maria från Magdala får höra sitt namn: ”Maria”. Hon får höra någon som hon känner och som känner henne. Någon som ger henne en andra chans att hamna i rätt sinnesstämning för att känna igen Jesus, hennes mästare och hjärtevän.
Jesus nämner också ditt och mitt namn. Ber vi Gud justera linsen, sinnestämningen och handlingen så kan vi ana ljuset - den uppståndne och det uppståndna mitt i livets brustenhet och sårbarhet. Det vi gör i det lilla sprider sig som ringar på vattnet och i Guds ögon är det inte alltid det kortsiktiga resultatet av våra handlingar som räknas mest. Det som räknas för Gud är vår innerlighet och uppriktighet. Att vi faktiskt tog oss tid att reflektera och be för Guds älskade skapelse. Att vi faktiskt tog ett litet steg i rätt riktning. Vad betyder det att känna igen den uppståndne på påskdagen i en värd hotad av klimatkatastrof? Vad betyder en uppståndelse för en utdöd art? De två änglarna i vita kläder finns hos oss än idag. De viskar i våra hjärtan och vakar över levande och döda. Gud lägger din uppgift och kallelse inom räckhåll för dig, i just ditt liv. Vem du än är. Gud kallar på dig och nämner dig vid namn.
Gud visar sig som den uppståndne om du med hjärtat letar och uppriktigt ber om det. I den goda kampen och med rubriken Kristus är uppstånden förstår vi att vi behövs i Guds skapelseprojekt och räddningsprojekt av oss själva och världen. Livet är inget misstag. Du och jag behövs. Vi är de utsända. Att vara med och be och verka för en värld som blöder. Varje sekund är viktig och Kristus går bredvid, vare sig vi känner igenom honom eller ej. I tider av nederlag, till och med om påskdagen känns grå, så lever vi i en genomskinlig verklighet. Bevakade av änglar. Älskade och behövda av Gud. Och Maria från Magdalas första intryck av den uppståndne bör vi ägna särskild uppmärksamhet. En uppstånden person kan misstas för en trädgårdsmästare. Var och en som är en trädgårdsmästare, en planetskötare, den som uppfattar sig själv som ett medel att sköta om allt liv, bär uppståndelsens ljus i sitt hjärta och i sina omsorgsfulla händer. Vi lever med och genom uppståndelsen för att ingen mer ska hängas på ett kors eller för att ingen mer art ska dö ut och glömmas bort. Skriv gärna under för att fira påsk som ger liv: