Tionde söndagen efter trefaldighet: Nådens gåvor

Författare: Helena Fhager, pastor i Equmeniakyrkan Fagerås

Tredjeårgångens texter:
Josua 24:16-18
Första Korinthierbrevet 12:4-11
Lukasevangeliet 9:46-48
Psaltaren 28:6-9

Lärjungarna började undra vem som var den störste av dem. Jesus, som visste vad de tänkte i sina hjärtan, tog ett barn och ställde det bredvid sig och sa till dem: ”Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig. Ty den som är minst av er alla, han är stor.”

Jesus ställde ett barn bredvid sig – lät barnet representera honom själv. ”Den som tar emot detta barn i mitt namn, han tar emot mig, och den som tar emot mig, han tar emot honom som har sänt mig”. Som att Jesus säger till lärjungarna som bråkar om vem som är störst av dem: Låt fokuset bli ett annat än konkurrensen – det leder ändå inte till något gott. Barnet – en representant för Jesus. Låt oss se Jesus i alla barn, i alla som är små!

”Ty den som är minst av er alla, han är stor.”
Guds rike är uppochnervänt! Små är stora, stora är små, barnen är störst. Hur blir det om vi tar det på allvar? Att ha barnfokus i allt vi gör. I kyrkorna, i samhället, i politiken, i ekonomin.

Och i hur vi behandlar jorden som är vårt hem – men som också ska vara hem för kommande generationer. Vi måste börja leva hållbart för vi har inget annat hem! Jordens barn har inget annat hem. Kan vi tänka långsiktigt, tänka på barnen när vi värmer våra hem och våra kyrkor, när vi reser, äter, konsumerar, slänger sopor, i alla val vi gör? Om barnen är viktigast på riktigt så borde det få stora konsekvenser för hur vi lever.

Och om vi tänker på den som är minst – den som är minst av er alla är stor. Vilka är de minsta människorna – jag tänker också på de fattiga, de som flyr från sina hem, sina hemländer, de som förlorat allt i krig och i naturkatastrofer, kanske orsakade av klimatförändringar. De minsta är störst, är viktigast. Sa Jesus. Och om vi tänker på de som har minst att bestämma om på vår planet – djur- och växtarter som utrotas. Insekter – som humlepälsbina och och fetörtsblåvingen. Och fjällräven, vitryggiga hackspettar. Och hönserihönorna, grisarna som aldrig får böka. Och vattnet, luften som inte kan föra sin egen talan när vi människor bestämmer vad som ska släppas ut – i atmosfären, i Göta älv, i haven. De små, utan egen talan, är störst, viktigast. De som bestämmer mest måste tänka på de som bestämmer minst. Den som tar emot ett sånt barn i mitt namn, tar emot mig, sa Jesus.

Jag gick med i Pilgrims walk for future ett par dagar den här veckan - en ekumenisk pilgrimsvandring för klimatet och miljön, den biologiska mångfalden. Den går från Norska gränsen till Vadstena, en månads vandring – och några dagar genom Arvika kommun. Det görs mycket bra för miljö och klimat – även om en del går åt fel håll - men det skulle behövas en väckelse – världsvid miljö- och klimatväckelse - skapelseväckelse. I alla länder, folkgrupper, religioner. En medvetenhet om vad vi gör med Guds skapelse och vad det får för konsekvenser. Det kommer att vara mitt böneämne en lång tid framöver!

Låt oss ta emot barnet som är Jesus – i våra liv. Ta emot dem som är små. Då tar vi emot Jesus.