Åttonde söndagen efter trefaldighet: Andlig klarsyn
Författare: Helena Hahr Lewita, präst i Enköpings pastorat
Andra årgångens texter:
Ordspråksboken 7:1-3
Första Korinthierbrevet 3:10-15
Matteusevangeliet 7:22-29
Varje gång jag går från min lägenhet för att slänga mina källsorterade sopor går jag genvägen genom ett litet skogsparti. Åratals genande av mig och mina grannar har nött upp en rätt markerad stig. Den går mellan blåbärs- och lingonris, tallar, granar och några ekar som just nu mår riktigt dåligt. Fibblor och Nattochdag blommar i dunklet. Det är en liten skönhetsupplevelse, ett möte med Skaparen i varje steg. Men tyvärr också ett möte med det mänskliga slarvet och överutnyttjandet av naturen. För varje gång jag går den lilla stigen så ligger där plastpåsar, våtservetter, pappersförpackningar och annat som människor tappat och inte brytt sig om att plocka upp. Det tar inte många sekunder att plocka upp skräpet men de flesta som går den här vägen blundar och går förbi. Det är ju inte deras sak, deras skräp. Så blir den lilla turen till soprummet en ständig påminnelse om människans främlingskap från naturen, från andra människor och ytterst från Skaparen själv. Varje gång jag går vägen så samlar jag ihop andras skräp. Det är min självpåtagna uppgift, mitt sätt att lyda Skapelsens Gud och att tjäna naturen och mina medmänniskor. Ingen stor sak. Det tar som sagt inte många sekunder.
Dagens texter handlar om att bygga ett rätt liv med Jesus Kristus som grund. Jesus var människornas tjänare. Så långt att han inte bara använde sina sista dagar för att bota, hela och trösta sina medmänniskor. Han dog till slut för oss, vi slarviga, ständigt sop- producerande människor som är skapelsens krona.
Wilfrid Stinissen, numera avliden karmelitermunk och författare, gav sig för ett antal år sedan på att motivera varför vi ska läsa Bibeln. Han konstaterar att Bibelns texter ör inspirerade av den helige Ande, att Gud själv talar genom Bibelns texter. Vår uppgift är att lyssna. Men för att lyssna måste vi öppna oss för tilltalet. Vi behöver lyssna i bön.
Jag tänker att lyssnandet i bön går att applicera på mer än bibelläsning, även om det såklart är viktigast.
Lyssnandet i bön ger nya perspektiv, en innerligare relation till den treeniga Guden. Genom att lyssna i bön blir jag inte längre ensam, avskuren från naturen och mina medmänniskor. Genom att lyssna i bön förstår jag vad jag behöver göra för att bygga ett rätt liv på den sanna grunden, Jesus.
Så kan även den korta lilla promenaden till soprummet användas för en stunds samvaro med alltings Skapare och mål. Jag ber för mina grannar och gör deras stig lite vackrare, lite mindre belamrad med skräp som skymmer Skapelsens under. Och jag har lagt ytterligare en sten i mitt byggande av det rätta livet i Kristi efterföljd.