Fjärde söndagen i advent: Herrens moder

Författare: Therese Lundberg, präst i Svenska kyrkan.

Andra årgångens texter:

Sefanja 3:14-17

Filipperbrevet 4:4-7

Lukasevangeliet 1:30-35

Vi är inne i fjärde advent och idag brinner alla fyra ljusen i adventsljusstakarna. Fjärde advent markerar slutet på adventstiden och att vi snart kliver in i jultiden. Kanske snurrar din vardag snabbt just nu? Förberedelser inför jul och stress inför allt som julhelgen bär på. Kanske en trötthet eller en ensamhet eller bara en olust för att vi är där igen; den tid på året som är så intensiv på många sätt. Den här tiden rymmer alla känslor och rör sig ut över hela känslospektrat och idag påminns vi om och fokuserar på Maria, Jesu mor. Alla har på något sätt en mamma, så även Jesus. Maria, den unga flicka som var trolovad med Josef och som var en vanlig ung tjej som bodde i Nasaret och som sedan kom att få en hel del ovanliga epitet: Jungfru Maria, Himlarnas Drottning, Vår Fru och Guds Moder. Och allt börjar med att Gud sänder en ängel till Maria där ängeln berättar för Maria att hon, just hon, ska bli havande och att hon ska föda en son.

Vad har Maria med oss att göra? Texten om Maria har traditionellt kopplats ihop med Marias följsamhet och att säga Ja till Gud. En trosvisshet och lydnad och hon har setts som ett föredöme. Och det är en tolkning som är fullt möjlig, Maria säger ja och i texten framstår det som att hon har tillit; tillit till Gud men även sig själv. Men texten visar också på Maria som ifrågasätter ärkeängeln Gabriel. Maria säger ”Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man” Det visar på en ung flicka med viljestyrka och kraft som ifrågasätter. Hur ska det här ske? Maria som har sitt planerade liv med Josef, mannen hon är förlovad med och nu kommer en ängel med ett sändebud som vänder upp och ner på hela hennes liv.

Gud bjuder in Maria till ett radikalt liv när hon får frågan om att bära Jesus. Gud behöver Maria i det här, så stor roll har Maria och så stor är Guds tillit till människan: Gud väljer vanliga människor att göra Guds gärningar på jorden och Gud gör det här eftersom Gud ser det ovanliga, det gudomliga, i alla oss människor. Maria blir sen Theotokos, Gudaföderska, och det uppdraget har Gud bara gett åt en människa men det visar på en Gud som vill vara människan nära och som väljer människor att vara en del i Guds plan. Varje barn som föds är ett mirakel och viktig för Gud. Kanske minns vi den (vuxna) Jesus som blev förargad på sina lärjungar när lärjungarna visade bort barnen från honom. ”Låt barnen komma hit till mig, och hindra dem inte. Guds rike tillhör sådana som dem” säger Jesus och befäster därmed barnens viktiga roll hos honom och därmed även hos oss alla.

Maria blir Guds medskapare i världen på ett väldigt tydligt och levande sätt. Hur kan texten påverka oss, vi som lever över 2000 år senare? Kanske om vi tänker att alla människor kan få uppdrag, heliga uppdrag, av Gud. Att vi alla är medskapare och som medskapare har vi ansvar. Ansvar för varandra, för oss själva och för skapelsen. Vi är en del i det som pågår och vi kan alla påverka – i stort såsom smått. Hur kan du vara en medskapare i Guds värld? Vad har du för gåvor som kan bidra till skapelsen? Maria överger något känt för något okänt – hon var trolovad med Josef och kastades sedan in i att bli mamma till Gud. Det är modigt att våga sig ut på vad som kan verka okänd mark och våga ta till sig det och gå den vägen. Vad i ditt liv är okänt och kanske en utmaning men som du känner en kallelse och dragning till?

Dagens texter från Filipperbrevet påminner oss om att Gud alltid, all tid, är oss nära. I allt det vi gör och är så är Gud där. Det är en tröst och en trygghet när det känns intensivt och svårt med allt som hopar sig kring våra liv. Oavsett om det är julstress, pluggstress, trötthet eller ovisshet. Gud var med Maria och Gud är med oss idag. Gud bär genom rymd och tid och Gud går alltid vid vår sida.

Låt oss gå in i julhelgen med den vissheten. Vissheten om att vi alla är Guds älskade barn, att vi är hållna och burna av Gud och att vi alla är Guds medskapare.

Föregående
Föregående

Julnatten: Den heliga natten/Juldagen: Jesu födelse

Nästa
Nästa

Tredje söndagen i advent: Bana väg för Herren