Tjugoandra söndagen efter trefaldighet: Frälsningen

Författare: Sofie Söderin, prästkandidat. Med inspiration från ekoteologiskt samtal.

Första årgångens texter:

Första Moseboken 45:4-8

Första Petrusbrevet 4:12-19

Matteusevangeliet 23:37-24:2

Psaltaren 62:10-13

”Till alla er som lider av klimatångest, ung eller gammal, vill jag säga: tänk att vi tillsammans är generationen som kommer att rädda världen”

Orden är Alasdair Skeltons, professor i geokemi och petrologi, under ett tal på Climate Live som anordnades i Stockholm förra helgen – en konsert med artister och talare med syftet att uppmärksamma klimatkrisen. Några dagar senare möter jag Alasdair i ett ekoteologiskt bibelsamtal – han är inte bara naturvetare, nämligen, utan även katolik och medlem i Skapelse & Existens. Han berättar om talet och säger att ”jag önskar att jag hade haft veckans episteltext till hands innan jag skulle upp på scenen”. Och han beskriver hur allt han ser under sitt tal om klimatkrisens verklighet och effekter är ett hav av gråtande ungdomar som står nedanför scenen. Krisen är inget abstrakt, det är på riktigt och den känns. Den smärtar.

Episteltextens ord lyder ”Mina kära, bli inte överraskade av det eldprov ni måste gå igenom, som om det vore något oväntat som hände er. Gläd er i stället över att ni delar lidandena med Kristus, ty då får ni jubla av glädje också när hans härlighet uppenbaras”. Härligheten – det är kanske vad som kommer när vi räddat världen, när medeltemperaturen går nedåt. Både prövningen och räddningen är ett deltagande i ett större skeende, i Kristi död och uppståndelse. Men än så länge vet vi mer om lidandet än uppståndelsen.

Temat för den tjugoandra söndagen efter trefaldighet är ”Frälsningen”. Ett laddat ord, fyllt med bagage från tusentals år av kyrkans historia. Det grekiska ordet soteria, som används i grundtexten, kan också betyda räddning eller befrielse. De tre orden tänker jag kompletterar varandra, visar på olika nyanser i vad det innebär att vara omsluten och buren av Gud. Ofta associerar vi ordet med hur Gud genom Kristus räddar oss, om löftet om räddning.

Evangelietexten, hämtad från Matteusevangeliet, lovar ingen räddning. I stället säger Jesus till Jerusalems folk: ”Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus.”. Räddningen är upp till er, och Jesus kommer inte vara synlig för oss förrän vi bekänner att välsignelsen finns för den som bekänner Guds vilja, när vi säger: ”Välsignad är han som kommer i Herrens namn”. Inget kommer att bestå, säger han. Templet, detta centrum för judisk tro, kommer att brytas ned. Precis som forskarna idag talar om för oss vilka katastrofer som står att vänta om vi inte gör något, så förutsåg Jesus templets fall som mycket riktigt föll omkring 40 år senare. Gud kan inte hjälpa oss om vi inte vill ha hjälpen, tycks det.

Det är vi som kan rädda världen och det är upp till oss att ta hand om vårt övergivna hus. Det är konsekvensen av att vi fått en fri vilja; vi kan välja räddningen och vi kan välja bort den. Greta Thunberg höll också tal vid Climate live och sa att ”politikerna vet precis vad de offrar” när de inte gör allt de kan för att hindra klimatförändringarna. De väljer bort räddningen.

Det betyder inte att Gud inte bryr sig, att Gud inte vill hjälpa, att Gud inte vill kärlek och räddning för allt levande. Men det betyder att Guds kraft endast kan bli förverkligad om vi tar emot den och inte står i vägen för den. I Guds ögon är vi alla fullkomliga, räddade, frälsta- Guds nåd och förlåtelse är oändlig. Men för att något ska ske i den värld vi lever och är i, behöver vi våga låta nåden och frälsningen få konsekvenser för hur vi lever – vad vi tar hand om, och vad vi offrar. Det är upp till oss att rädda världen, och Gud är på vår sida.

I psaltarpsalmen, hämtad från psalm 62, står det att Gud ”lönar var och en efter vad han har gjort”. Det låter hårt – som att vi kommer få ett evigt straff eller en evig belöning i livet efter detta beroende på hur mycket ont eller gott vi åstadkommer i våra liv. Men kanske handlar det inte om livet efter döden utan livet innan döden. Om livet här och nu, för oss som är ”generationen som kommer att rädda världen”. Att göra gott kanske gör våra liv bättre, och att jaga makt och rikedom till varje pris kanske ger oss en mindre lön än vi trott. Kanske är det också därför Alasdair inte säger till alla med klimatångest att de ska se till att bli av med den innan världen kan räddas. Snarare kommer kraften ur ångesten och sorgen, ur eldprovet vi måste gå igenom. Kanske är det just där som frälsningen finns i vår tid – i lidandet som Kristus delar med oss. Om och när härligheten kommer vet vi inte, men det enda vi kan göra är att arbeta för räddningen som ska föra oss dit. Att leva i frälsningen blir så ett deltagande i Guds räddning, ett mottagande av befrielsen som kan förändra världen. Att våga genomgå eldprovet, stå ut med smärtan och ångesten och hoppas på att få se något nytt födas ur den.