BLOGG
Ekoteologisk bibeltolkning
Välkommen till vår ekoteologiska blogg! Här delar nätverkets medlemmar med sig av betraktelser kring kyrkoårets texter utifrån ett ekoteologiskt perspektiv. Vill du bidra med en text? Hör av dig till vår bloggredaktör Katja Stroeven så berättar hon mer!
Söndagen före Pingst: Hjälparen kommer
“Vi skolas in i ett tankesätt som innefattar att vi kan klara saker själv, där individen vet bäst och individens behov ställs före gruppens. […] Det är inte förrän på senare tid som jag förstått hur viktigt det är att vara en del av någonting, en större helhet.”
Lisa Westman reflekterar över sårbarhet, självinsikt och det mod som krävs för att våga vara öppen för hjälp i en individualistisk värld.
Midfastosöndagen: Livets bröd
“Så flätas det förgängliga samman med det himmelska. Livet här och nu tvinnas ihop med livet då och sedan. Pizzakanter, matproduktion, rättfärdighet, framtid, evighet. “
Inför Midfastosöndagen skriver Anneli Sandberg och vilket överflöd som leder till död och vilket överflöd som lever till liv - här och nu och i evigheten.
Tredje söndagen i fastan: Kampen mot ondskan
“Av den anledningen behöver vi människor stanna upp ibland. […] För om vi tar all den kärleken han har gett oss, lever i den då kan vi hjälpa jorden mer än vi tror.”
Hur kan fastetiden vara till fördel både för mig själv och för klimatet? Det reflekterar Lisa Westman över inför tredje söndagen i fastan.
Andra söndagen i fastan: Den kämpande tron
“Att leva i en tid då det ena ropet får våra huvuden att vrida sig åt ett håll, och det andra ropet att vrida sig åt andra hållet, är inte lätt. […] Paulus får det trots allt att låta så enkelt.”
Matz Malm reflekterar över maktlöshet och förändringsvilja i mötet med osäkra fakta och en omfattande klimatkris.
Askonsdagen: Bön och fasta
Inför Askonsdagen och fastans inledning skriver Anneli Sandberg om hur svårt det är att vandra på kärlekens väg också i vardagen. Inte minst när det kommer till vilken mat vi vill äta och vilken mat vi faktiskt äter.
Andra söndagen efter trettondedagen: Livets källa
“Vi lever också i den avgörande stunden. Detta är vår stund, och även om vi som Jesus tvekar och vill slippa agera så är det NU vi måste ställa om. Vi har inte tid att vänta. Vi måste ändra vårt sätt att leva för att överleva. “
Christofer Sjödin skriver på temat Livets källa om tiden som kommit för att vända om - och det finns fortfarande hopp.
Tredje söndagen i advent: Bana väg för Herren
Inför tredje advent skriver Anneli Sandberg om COP28 och om att bana väg för en bättre framtid trots att vi kanske inte får se den framtiden själva.
Andra söndagen i advent: Guds rike är nära
Matilda Hellgren skriver om relation som grundbult i Gudsrikets utbredning och om Guds evighet som ger sig tillkänna i Skapelsens rop på hjälp på temat Guds rike är nära.
“Tänk om allt skapat, inklusive men inte uteslutande vi, ropar evigt efter räddning. Adventstidernas ”Hosianna!” klingar bland berg och dalar.“
Söndagen före Domsöndagen: Vaksamhet och väntan
Silvia Kramer skriver om hur vi behöver andligt bränsle för att våra lyktor ska kunna fortsätta lysa. “Hopp är arbete. Så hur gör vi?”. I en tid när kampen för klimaträttvisa söker hopp och mod bjuder söndagens texter oss att landa i behovet av delande och uthållighet.
Söndagen efter Alla helgons dag: Vårt evighetshopp
“Du och jag vandrar en stund på denna vackra planet” skriver Silvia Kramer. Inför Alla själars dag får vi reflektera över hur evigheten och nuet hänger samman, och hur hoppet blommar ur den jord vi står på utifrån temat “Vårt evighetshopp”.
Alla helgons dag: Helgonen
“Jesu ord om himmelriket kan öppna oss för en okänd framtid, och låta oss veta att det vi gör i rättfärdighetens namn är att betrakta som en skapelseakt. Precis vad den skapelseakten innebär äger vi ingen överblick över, men vi får lita på att det aldrig är utan betydelse.”
Inför Alla helgons dag skriver Fanny Willman om hur erfarenheten kan få vara en väg in till det som ibland kan vara svårt att förstå.
Tjugoandra söndagen efter trefaldighet: Frälsningen
“I Guds ögon är vi alla fullkomliga, räddade, frälsta- Guds nåd och förlåtelse är oändlig. Men för att något ska ske i den värld vi lever och är i, behöver vi våga låta nåden och frälsningen få konsekvenser för hur vi lever – vad vi tar hand om, och vad vi offrar. Det är upp till oss att rädda världen, och Gud är på vår sida.”
Om eldprov vi måste gå igenom och om Gud som finns med i lidandet skriver Sofie Söderin på temat “Frälsningen”.
Tjugoförsta söndagen efter trefaldighet: Samhällsansvar
Inför den tjugoförsta söndagen efter trefaldighet skriver Katja Stroeven om världsliga skatter, behovet av omsorg och om att ta sitt ansvar när den egna kärleken brister.
Tjugonde söndagen efter trefaldighet: Att leva tillsammans
“I ett allt hårdare klimat, bokstavligt talat, kommer allt fler människor och djur att tvingas på flykt. Kanske kommer vi också ställas inför ett val där vi kan välja att se, eller blunda för, de välsignade och älskade liv som ber om vår hjälp och skydd.”
På temat “Att leva tillsammans” skriver Embla Trygg om vilka vi väljer att inkludera i vår gemenskap och om orättvisa privilegier.
Sjuttonde söndagen efter trefaldighet: Rik inför Gud
Cathrine Fernlöf skriver på temat “Rik inför Gud” om vad som verkligen är viktigt i livet och hur det hänger ihop med hotet mot klimatet.
Femtonde söndagen efter trefaldighet: Ett är nödvändigt
Silvia Kramer skriver inför den femtonde söndagen efter trefaldighet om hur det går att förstå Jesu uppmaning om att inte göra sig bekymmer när klimatkrisen ger oss så mycket att oroa oss för.
14:e söndagen efter trefaldighet: Enheten i Kristus
Utifrån temat “Enheten i Kristus” skriver Silvia Kramer om hur den kristna tron kan hjälpa oss att se hur vi hör ihop med allt levande.
Tolfte söndagen efter trefaldighet: Friheten i Kristus
Inför den tolfte söndagen efter trefaldighet skriver Anneli Sandberg om talets makt och vikten av att ge röst åt de varelser som inte talar med ord.
Elfte söndagen efter trefaldighet
På temat Tro och Liv skriver Hannah Hartell om svårigheten att leva som vi lär och om att se våra egna brister innan vi pekar ut andras.