Andra söndagen efter trettondedagen: Livets källa
Författare: Christofer Sjödin, präst i Svenska kyrkan
Första årgångens texter:
2:a Mosebok 33:18-33
Efesierbrevet 1:7-14
Johannesevangeliet 2:1-11
Vinet håller på att ta slut. Festen kommer snart att vara över. Gästerna kommer att reagera missnöjt när det bara blir vatten i glasen. När livet inte längre är fest och lyx. Men festen som vi känner den är snart över. Naturen orkar inte längre med vårt omättliga begär efter mer. Fossila bränslen som höjer koldioxidhalten och värmen på jorden. Hav som fiskas till tomhet, artrika skogar som kalhuggs till livfattiga plantage, plantage som övergöds och besprutas. Hav och mark som förlorar sin motståndskraft mot koldioxidexplosionen. Allt beroende på mänsklighetens moderna livsstil. Eller rättare sagt – vissa människors livsstil. Den rika världens livsstil. Den som många av oss är en del av.
Jesus är på bröllop med sin mor och några lärjungar. Jag vill lyfta fram tre ord, tre strofer från texten som berör vår tids fest och livet efter den.
Jesus säger, när Maria tycker att han ska ingripa, att hans stund inte har kommit. Men så ändrar han sig och ingriper. Stunden är här. Och Stunden är mitt första ord. Det finns i kristet tänkande olika tid. Den vanliga, linjära tiden, som brukar kallas cronos, och den avgörande stunden, ofta för Guds ingripande, kairos. Bröllopsundret blir här startskottet på Jesu offentlighet, den synliga delen av den avgörande stunden som startade en natt i Betlehem – ”när tiden var inne” – och når sin kulmen när Jesus dör på korset, uppstår och vänder åter till Gud.
Vi lever också i den avgörande stunden. Detta är vår stund, och även om vi som Jesus tvekar och vill slippa agera så är det NU vi måste ställa om. Vi har inte tid att vänta. Vi måste ändra vårt sätt att leva för att överleva. Naturligtvis blir tekniska lösningar viktiga, men lika viktigt är vår mentala och konkreta omställning av vår livsstil. Vår ekologiska omvändelse.
Men är det ens möjligt? Vi (ja, inte alla av oss, men som samhälle), vi som har byggt våra liv på fossil energi och exploatering. På överkonsumtion, lyxresor, statusjakt, slit och släng. Mer släng än slit, om vi ska vara ärliga.
Ja, det är möjligt för att vi inte är ensamma i denna avgörande stund. Det är också Jesu stund. Omställningen är både något vi gör och tar emot. Jesus förvandlar vatten till nytt vin, ett vin som smakar bättre än det vi själva producerat. Inte så att festen kan fortsätta som tidigare, utan för att den ska ta en annan form. Det nya vinet, som är mitt andra uttryck, är i judiskt tänkande en bild för det messianska riket. Guds rike, för att tala med Jesus. Det är ett liv som formas av förnöjsamhet och förundran, av generositet, rättvisa och jämlikhet, av tillit och omsorg, av insikt om alltings samhörighet och ömsesidiga beroende, av respekt och vördnad för allt liv. I den andra skapelseberättelsen i 1 Mosebok läser vi i Bibel 2000 att människan ska ”bruka och vårda den”, men som den ortodoxe teologen Chryssavgis visar är ”tjäna och bevara den” en bättre översättning. En översättning som utan tvekan är väldigt Jesus-kompatibel. Att vara människa är att tjäna och bevara livet på jorden.
Det nya vinet som Jesus kommer med är en återuppväckt och förnyad berättelse om vad det är att vara människa som en del av Guds skapelse.
Men det är inte bara en berättelse att härma eller en karta att följa. Vinet är också Guds kärlekskraft fylld av mod och omsorg, det gudsuttryck som vi kallar Helig Ande. Vinet, Anden kan omforma våra hjärtan, platsen för viljan och begäret, så att vi alltmer vill och begär den livsstil som planeten behöver. ”Jag ska lägga min lag i deras bröst och skriva den i deras hjärtan” säger Gud genom profeten Jeremia. Eller som Visheten, Sofia, säger i Ordspråksboken: ”Du som är okunnig – kom!…drick vinet jag har blandat. Överge enfalden så får ni leva.”
Johannes, som skrivit ner berättelsen, avslutar med att vinundret uppenbarade Jesu härlighet. Jesu härlighet – mitt sista ord, är ett vanligt uttryck hos Johannes. Det är närbesläktat med ordet Helig och står för det gudomliga som vi kan uppfatta i Jesu liv. Och, skulle jag säga, det sant mänskliga. Som att vi kan se solens strålar utan att se solen. För Johannes omfattar Jesu härlighet hela hans liv från krubban till korset, uppståndelsen och himmelsfärden. Med sitt liv visar Jesus inte bara på vad som är ett liv i samklang med Guds vilja utan även på hur människans förhållande till Gud avspeglas i hennes förhållande till Guds skapelse. Som ett mantra upprepas i Johannesevangeliet att Jesus och Fadern är ett och att Jesus lever Faderns vilja. En hel gudsrelation leder till hela relationer och vördnad för allt liv. Och tvärtom. Peter Halldorf skriver: ”När den värld människan lever och rör sig i inte längre är en uppenbarelse av hennes egen och den övriga jordens Skapare, börjar hon lyssna mer på marknaden än mystikern.” Jesus visar att omställningen växer i vår gudsrelation.
Och med korsdöden, uppståndelsen och himmelsfärden öppnar Jesus möjligheten för oss människor att rikta om våra liv. Omvändelse. Omvändelse börjar ofta med bekännelse av synd. I kyrkan har vi kommit att tona ner synden, men ordet behöver återvinnas. Inte minst när det gäller vår relation till den ickemänskliga skapelsen och de människor som drabbas hårdast av klimatkrisen och artutrotningen. Vår gemensamma ekologiska skuld är stor, mindre eller större för var och en av oss. Vi behöver erkänna och be om förlåtelse. Bikta oss. Synd handlar om söndertrasat liv och spruckna relationer och inte juridisk skuld. Därför är förlåtelse början på läkandet av den spruckna relationen. Men förlåtelsen är också början på helandet av det trasiga livet – ditt, mitt och hela skapelsens. Skapelsens helande och vår relation med allt ickemänskligt liv börjar i förlåtelsen.
Men korsdöden, uppståndelsen och himmelsfärden ger oss också möjlighet att ställa våra liv i Guds och livets tjänst. Om-ställning. I detta Jesu trestegs-hopp besegras de destruktiva makter som har så stort inflytande över våra och våra samhällens liv samtidigt som det öppnar våra hjärtan så att Anden kan fylla oss med mod, liv och givmildhet.
Det är inte hopplöst fastän festen närmar sig sitt slut. Med Jesus kan vi hitta sätt att leva som är genuint hållbara. Och som smakar godare än det liv vi känner till idag.
Peter Halldorf får avsluta: ”För att människans förmåga att välja och handla i enlighet med sin natur ska återställas, antar Ordet mänsklig gestalt och identitet. Och inte bara för människans skull, utan för att harmonin i hela den skapade världen ska återvända.”