Askonsdagen: Bön och fasta

Författare: Anneli Sandberg, pastor i Equmeniakyrkan och biolog

Första årgångens texter:
Jesaja 58:4-9
Första Korintierbrevet 4:1-5
Jakobsbrevet 2:14-17
Matteus 6: 16-18
Psaltaren 32:1-5


”Vad ska vi äta?” Så gott som varje dag cirkulerar den frågan i mina tankar. Vad ska vi ha till middag? Vad ska vi äta för att få matlagandet och ätandet att gå ihop med vardagen? Ofta är kravet att det måste gå snabbt, för en familjemedlem ska iväg till Kulturskolan och sen till scouterna. Dessutom vill jag att vi ska äta vegetariskt, av tusen skäl. Men i nästa tanke kommer det växande barnets onådiga kommentarer om skolans vegetariska mat. Linser går inte, säger en annan i familjen. Inte bönor heller. Och ”åt vi inte soppa alldeles nyss?”

De etiska frågorna är många kring vad och hur vi ska äta för att det ska fungera både i vardagen och för jordens ekosystem. Närproducerat eller billigt? Kött eller inte kött? Får de som producerar maten skäligt betalt? Används giftiga bekämpningsmedel? Lider djuren? Och hur är det med transporterna? Och som sagt, barnet måste ju få i sig något! Vad väger tyngst?

När Nordiska Ministerrådet undersökte nordiska konsumenters attityder till mat, visade det sig att 70% av de tillfrågade tyckte att det var så viktigt att visa sina åsikter att de kunde tänka sig köpbojkott av vissa varor. Nästan 75% var beredda att betala mer för produkter som är producerade med respekt för djur, miljö och klimat. Nästan hälften var beredda att betala mer för ekologiska produkter. Men när det kommer till kritan, visar andra undersökningar, är det bara 5-6% som faktiskt gör det.

”Vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar?” Jakobsbrevet är berömt för dessa ord. En tro utan gärningar är död. Det verkar som om författaren var väl bekant med fenomenet att det finns ett glapp mellan ens visioner - om de så är rotade i tro eller i etiska föreställningar om vad som är rätt och gott - och vad vi faktiskt gör. ”Det jag vill, det gör jag inte, men det jag inte vill, det gör jag.” säger Paulus i ett annat berömt citat. Intentionsglapp kallas det på psykologspråk.

Med Askonsdagen börjar fastan inför påsken. I år råkar den sammanfalla med Alla hjärtans dag. Det är inte svårt att gissa vilken dag som kommer att uppmärksammas mest. Chokladhjärtan är liksom roligare än aska. Romantisk kärlek och uppvaktning är mer lockande än fastans budskap om att avstå. Men all kärlek är inte romantisk kärlek. Fastan handlar om kärlekens väg, den som utger sig själv för andra och annat. Och nog handlar mat om kärlek, det också? Praktisk kärlek. Kärleken till familjen, de närmaste, till nästan. Men kärleksbudet omfattar fler än de allra närmaste. Det är bara att plocka fram de mest välkända av Jesus liknelser och berättelser så lär vi oss att vidga cirklarna för vår omsorg. Den barmhärtige samariern är mycket praktisk. Liksom råden i dagens bibeltexter. Gör något! ropar de till oss. Och vi vet att maten, med alla sina dilemman, har påverkan. En tredjedel av hushållens klimatpåverkan kommer därifrån.

Att ta reda på fakta är inte svårt. Men att handla i linje med fakta, med sin tro och övertygelse när det gäller mat, varför är det så svårt? undrar jag. Jo, för olika intressen kolliderar där vid köksbordet en snöig tisdag när det är bråttom och jag vill ju så gärna undvika ifrågasättanden och jämmer just då. Hellre vrider jag mina händer inombords.

”Jag jämrade mig dagen lång”, skriver psalmisten. ”… jag blev som en åker i sommarens torka”. Som de gula åkrarna och ängarna i Europa 2023, den varmaste sommaren hittills. Vad gjorde då psalmisten för att komma ur sin jämmer, sitt intentionsglapp? ”Då erkände jag min synd för dig, jag dolde inte min skuld.”

Jesus råd om hur vi ska fasta är tydligt och klart: det är ingen uppvisning, inget för syns skull. Nej, det är på riktigt. Be då till Gud i det fördolda. Därifrån ska kraften och modet komma att börja gå, att fortsätta gå kärlekens väg, dag efter dag, stressig vardag som lugnare dagar. Kärleken i sig följer två vägar. Jag tar emot den från Gud. Jag ger den vidare till min omgivning genom praktisk handling. I måndags testade jag att laga vegetarisk lasagne för femtielfte gången. Nytt recept. Den gick hem. Den här gången. Men igår blev det Burger King med kycklingkött till barnet som önskat sig detta, och det räddade kvällen fast vi kom för sent till Kulturskolan. Vissa dagar fungerar inte logistiken och då finns inte tid och ork att gå i nya vegetariska matspår. Vad gör vi åt det? Och hur ska vi prata hemma om det älskade köttet? Om hur dyr ekologisk paprika får vara innan vi inte anser oss ha råd med den? Gud, jag vänder mig till dig i det fördolda på vägen mellan Kulturskolan och scouterna. Jag döljer inte min skuld. Andas in din kärlek. Andas ut. Och så tar jag mig vidare i snöyran på kärlekens väg, för livets skull.

 

Lästips:

Höglund, Anna. Vad ska vi äta? Om mat och etik. (2019) Apell förlag.

Mourtada, Zeina och Svensson, Paul Middagskompassen. (2021) Naturskyddsföreningen, Bonnier Fakta.

WWFs kampanj One planet plate : https://www.wwf.se/mat-och-jordbruk/one-planet-plate/

https://www.naturskyddsforeningen.se/faktablad/mat-klimat-och-miljo-sa-paverkar-maten-klimatet/

Föregående
Föregående

Andra söndagen i fastan: Den kämpande tron

Nästa
Nästa

Andra söndagen efter trettondedagen: Livets källa