Femtonde söndagen efter trefaldighet: Ett är nödvändigt
Författare: Silvia Kramer, prästkandidat i Uppsala stift
Första årgångens texter:
Nehemja 9:19-21
Apostlagärningarna 20:32-36
Matteusevangeliet 6:31-34
Psaltaren 123
I morse hände det igen. Jag satt vid skrivbordet och försökte att ta in en glimt av världens verklighet. Artiklar och bilder ramlade över mig om tusentals förtvivlade människor på flykt från Afghanistan, om över 300 brinnande skogar i Sibirien, om att 1 billion barn i Central Afrika, Chad och Nigeria kan räknas till de mest utsatta i den globala klimatkrisen, om greenwashing av svenska skogsbolag, stigande fall av covid-19 världen över …och rakt in i dagens bekymmersfulla verklighet når mig Jesu ord så som det förmedlas i dagens Evangelietext. Enligt Evangelisten Matteus riktade Jesus här till sina närmaste lärjungar. Orden var tänkta som vägledning och hjälp i deras personliga och gemensamma efterföljelse mitt i en splittrad värld, som verktyg i ett nytt liv som Guds händer och fötter på jorden med Jesus Kristus som främsta förebild.
Och här sitter jag och tårarna rullar. Sök först Guds rike och rättfärdighet…? Hur kan min sorg över världens nöd och jordens klimatnödläge omvandlas till en kraft som jag behöver för att söka Guds rike och rättfärdighet?
Mina tankar går till Pilgrim´s walk for future, en rörelse på det yttre och inre planet, mot klimaträttvisa och hjärtats grund. Diakon Annika Spalde, rörelsens främsta pilgrimsledare, beskriver vandringen med 3 steg: förundran, överlåtelse och motstånd. 3 steg som Annika lånar från den tyska teologen Dorothee Sölle (1929-2003). Sölle var övertygad: En andlig resa har sin utgångspunkt i den erfarna nåden. Enligt Sölle gör vi vår andliga resa inte som sökande utan som funna människor. Resans start är inte arvsynden utan Guds ur-välsignelse som gäller hela skapelsen.
Första steget är förundran (på tyska: Staunen) över allt som naturen och historiska befrielseerfarenheter redan har gett oss. Förundran betyder även att erfara skönheten där vi är, i det enkla, mitt i vardagslivet. När vi förundras förenas vi med Guds ursprungliga förundran över sin skapelse på den sjätte dagen, då Gud såg för första gång att allt Gud hade gjort var mycket gott. Enligt Sölle kan vi öva oss i förundran genom att lyssna inåt, stanna upp, varsebli nuet och be. Det kan vi göra var vi än befinner oss och när som helst. Hon menar att utan förundran, utan att bli berörd av Guds Ande i vårt inre kan ingenting sättas i rörelse, ingenting nytt växa fram. Förundran är även ett sätt att ära Gud. Kanske även ett steg på en sökande vandring efter Guds rike och rättfärdighet?
Andra steget är släppa taget (på tyska: Loslassen). Att släppa taget inleds med självrannsakan med enklar frågor som bland annat vad jag tar emot, vad jag väljer bort, vad jag berörs av. Enligt Sölle behöver vi släppa vårt växande konsumtionsberoende, falska drömmar och behov. Stegvis måste vi tömma oss själva från oväsentligheter och skapa mer plats för Guds levande Ande och Guds rike inom oss. Då förundran var ett sätt att ära Gud så är att släppa taget ett sätt att längta efter Gud, menar Sölle. Steg för steg kommer vår längtan leda oss tillbaks till källan, till vår ursprungliga förundran, till Guds förundran.
Nu når vi tredje steget som är helande och motstånd (på tyska: Heilen/Widerstehen). Nu är våra hjärtan öppnare och mer känsliga för de mest utsatta i världen, naturens och skapelsens lidande. Som Jesu lärjungar så helas vi långsamt inifrån. Vi börjar ingå i en stor helande rörelse av världen och skapelsen. Kraften inom oss vill ta del i kampen för rättvisa, för Guds rike och rättfärdighet.
Mitt i klimatångest och maktlöshet över världens nöd och jordens klimatnödläge så berör mig dessa steg enligt Dorothee Sölle. Hennes steg på den andliga resan kastar nytt ljus på Jesu uppmaning, ja utmaning till att göra sig inga bekymmer utan att söka först Guds rike och rättfärdighet. En förnyad nyfikenhet och kreativitet väcks i mig. Här finns en väg att upptäcka och utforska.
Så, låt oss lyssna på rösten i vårt inre: ”Sök Herren, manar mitt hjärta, Dig, o Herre, söker jag.” (Ps 27)
Låt oss förtrösta på en levande och närvarande Gud som skapar, befriar och ger liv.
Låt oss öva oss i förundran över naturens mirakel och skapelsens skönhet.
Lästips
Sölle, Dorothee: Mystik und Widerstand
Spalde, Annika: Pilgrim´s walk for future