Sextonde söndagen efter trefaldighet: Döden & livet

Författare: Anneli Sandberg, pastor i Equmeniakyrkan

Första årgångens texter:

Jesaja 26:19

2 Korintierbrevet 4:7-14

Johannesevangeliet 11:28-44

Evangelietextens Maria, det är jag. Hoten mot livet på jorden och den unika rikedom av liv och skönhet som redan gått förlorad får mig att som Maria vilja kasta mig till marken och utbrista: -Om du Gud hade varit här hade detta inte skett! Tamsin Edwards, en av huvudförfattarna av den senaste IPCC-rapporten, ger i en intervju i New Scientist exempel på oåterkalleliga förändringar av vår planet: högre vattentemperatur i oceanerna, försurning och sjunkande syrehalt i havsvattnet. Oavsett alla ansträngningar att minska koldioxidhalten i atmosfären kommer inte havet återhämta sig inom överskådlig framtid. Och jag tänker: -Hur mycket mer kommer att gå förlorat? Hur är Gud närvarande i all denna förlust?

Söndagens tema är ”Döden och livet”. Det lilla ordet ”och” knyter samman de båda. Det ena förutsätter det andra. Allt levande dör förr eller senare. Det är som det ska. Döden är nödvändig – hur skulle livet på jorden annars kunna fortsätta? ”Tack Gud för Syster Död”, lyder en rad i Franciskus solsång. Psalmversionen med nr 23 har refrängen ”Tack för alla dina under. Halleluja…” Också döden räknas som ett under i Franciskus lovsång.

Men så finns den onödiga döden. Den som sorgligt nog hade kunnat undvikas. Dit får mycket död orsakad av klimatförändringar och miljöförstöring räknas. För att förlänga Edwards exempel: Djur som bygger strukturer av kalk, som skaldjur och koraller, får allt svårare att göra det allteftersom havet försuras, och utan korallrev försvinner mängder av andra levande varelser, liksom den skönhet som korallrevens ekosystem fascinerar oss med. Byter vi element från vatten till luft, möter vi också onödig död. FN konstaterar att 7 miljoner människor dör varje år av luftföroreningar. Det är ungefär 3 miljoner fler än som hittills har dött i coronapandemin. Smutsig luft bidrar till allvarliga sjukdomstillstånd som lungcancer, stroke och sjukdomar i hjärta och kärl – och förvärrar riskerna vid covid-19. Nio av tio personer i världen andas oren luft, säger FN. Och luftföroreningar drabbar inte bara människor. Klyvöppningarna i växternas blad, där det livsviktiga gasutbytet sker – ”utandningen” av syre och ”inandningen” av koldioxid - påverkas också negativt av smutsig luft. Teknik att rena och minska utsläpp finns, och FN manar till att ta itu med luftföroreningarna när pandemin är över. Här finns en chans till ”Healthy Air, Healthy Planet” som är devisen för FNs internationella dag för ren luft, 7 september. Men när det gäller haven är läget värre. Koldioxidutsläppen hade behövt minska när de första varningssignalerna kom för decennier sedan.

Klimatförändringarna och dess konsekvenser, förlusten av biologisk mångfald, föroreningarna av luft och vatten är i högsta grad frågor på liv och död. Men så oöverskådliga och svårgripbara. Hur många arter kommer att försvinna och när? Hur många människor kommer att drabbas av miljöförstöringen och hur hårt? Vilka konsekvenser får alltsammans? – Vi förändrar planeten, konstaterar Edwards. Den kommer att fortsätta förändras oavsett vilka utsläppsminskningar vi gör, i hundratals till tusentals år. Det är bortom begriplighet på många sätt, fortsätter hon. Och tror att många människor är omedvetna om att vi redan har åstadkommit förändringar som är oåterkalleliga. Vad känner hon inför allt detta? Det framgår inte av intervjun. Men hos mig väcker de ogripbara och definitiva förlusterna frustration, sorg och förtvivlan. Vissa dagar mer än annars.

Maria kastar sig framför Jesus med sin sorg och sin förtvivlade anklagelse. Runt om är det fler som gråter. Då, berättar evangeliet, blir Jesus upprörd och skakad i sitt innersta. Men samtidigt blir han handlingskraftig, börjar undersöka situationen, förhör sig om var Lasaros grav är och under egen gråt följer han med dit. Det hörs någon kommentar om onödig död, vilket späder på Jesus upprördhet. Väl framme uppmanar han folket att ta bort stenen som täcker för gravöppningen, bemöter den högst rimliga invändningen från Marta att det egentligen redan är försent, varefter stenen välts undan, Jesus ber, tycks återfå kontrollen över sina känslor och undret sker.

Texten från Johannesevangeliet är känslosam och dramaturgiskt utmejslad. I de kommentarer som jag har läst kan jag skönja två spår. Det ena betonar maktperspektivet. Gud visar genom Jesus sin absoluta makt. Lasaros uppståndelse föregriper Jesus egen seger över döden. Jesus är Herre över liv och död. Det andra spåret betonar Jesus medlidande och omsorg, hur skakad han är över vännens död. Men också här är det viktigt hur Jesus går från gråten och medlidandet till den suveräne som kallar ut Lasaros ur graven. Jesus är människa och Gud i en och samma person. Guds Logos som är människornas liv, som det står i Johannesprologen. Han är inkarnationen, nyckeln till kristendomens bild av Gud, en Gud som är engagerad – starkt och nära.

Kommentarerna lägger inte stor vikt vid de starka känslorna. Men jag kan inte låta bli att tänka att de är betydelsefulla, inte bara för dramaturgins skull, utan också för att visa just på Guds starka engagemang. Visst är Johannes ärende att visa på Guds härlighet och Jesus suveränitet, men han låter också mänskliga känslor koppat till handlingar spela en stor roll för att undret ska ske. Sorg, förtvivlan och frustration. Medlidande, omsorg och kärlek. Vanmakt och makt. Allt flätas samman och leder framåt mot den punkt där död byts till liv.

Vetenskapliga framsteg har gjort att vi överlever så mycket mer av sjukdomar och olyckor än på Jesus tid. Ändå händer det att vi påminns om att livet i grund och botten är skört, inte bara av pandemin. I dagarna är det årsdag för mina vänner vars nyfödda barn drabbades av en infektion och dog, bara några dagar gammal. Trots förstklassig läkarvård och ropen i förtvivlan till Gud skedde inget under. Och jag återkommer till frågan igen och igen: -Hur Gud är du i det som sker, i enskilda liv när det ofattbart svåra drabbar? I det ovissa fält mellan liv och nödvändig, oförståelig och onödig död som vår planet som helhet befinner sig i? Det är en svår fråga. Men jag vill läsa berättelsen om Lasaros som en berättelse om hur starkt Guds engagemang är i sin skapelse, genom inkarnationen, ända in i döden. Evangelierna berättar att Gud är en gud som fysiskt gick att ta på, som grät fysiska tårar och som räddade världen genom att gå samma väg som allt annat levande – genom att själv dö, dessutom efter svårt lidande. Och detta är samma Gud som hela tiden bär universum. Kristendomen beskriver Guds närvaro där och då genom Jesus Kristus, och här och nu genom någon som inte nämns i just denna söndags texter, den heliga Anden.

Teologen Kathryn Tanner säger att det är uppenbart att Guds handlande genom den heliga Anden inte handlar om att gripa in som en särskild kraft vid sidan av alla andra. Snarare handlar det som ett kärleksfullt ständigt uppehållande, trots allt destruktivt och nedbrytande som sker. Gud gråter med oss. Gud faller med oss och allt levande. Och Gud skapar genom sin Ande hela tiden nytt, varje sekund innebär också nytt liv, med eller utan oss. Det verkar vara sådan Gud är. En Gud som vill liv. Anden är livgivaren/livgiverskan. Det är en del av svaret.

Men det går att föra tanken än vidare. I uppsatsen Spirited Feelings & Affected Actions in the Age of Climate Crisis undersöker Sofie Söderin tanken att Anden kan vara närvarande i alla sorters känslor, även de som uppfattas som negativa, för att föda en omsorg om allt levande som i sin tur inspirerar till handling för livets skull. Mina jobbiga känslor av frustration och sorg vill få mig att kasta mig till marken och helt enkelt häva ur mig. Men betraktar jag dem också som möjliga konstruktiva verktyg för Anden att sätta igång mig, blir de en kraftstation. Jag får en riktning: att försöka verka för att fler onödiga dödar ska undvikas, och att våga mer i den riktningen. Jag är dessutom inte ensam. Vi är många som inser både med tanke och med känsla att miljöhoten är på liv och död, på riktigt, och som är beredda att ta stege in i förändring. Och när vi är dödströtta och uppgivna, och översvämmas av negativa känslor, kan berättelserna om Jesus som kommer, inte som en superhjälte, utan som Gud och människa, skakad i sitt innersta, ge oss hopp och mod trots allt. Kanske kan vi då instämma i Paulus ord, han som beskriver sig som ”alltid ansatt, men inte kringränd, rådvill men inte rådlös... slagen till marken men inte förlorad.”

Tamsin Edwards arbete med miljökrisen sammanföll med hennes egna, personliga resa från död till liv. När hon blivit utsedd till huvudförfattare till en tidigare IPCC-rapport, 2018, drabbades hon av cancer. Hon valde att ta risken att fördröja sin behandling för att kunna delta i ett viktigt möte tillsammans med andra rapportförfattare. Nu är hon friskförklarad och kan fortsätta sitt vetenskapliga arbete. Hon säger i intervjun att det är viktigt att förstå att det med omedelbara, snabba och storskaliga utsläppsminskningar fortfarande är möjligt att begränsa uppvärmningen till runt 1,5 °C. Det är människan som driver uppvärmningen. Men människan har också fortfarande möjlighet att förhindra att den accelererar och att förhindra fler onödiga dödar.

Vi som kyrka driver inte vårt eget uppdrag – vår egen mission – utan Guds. Det är att våga finnas i Andens vind och låta oss formas, komma på fötter och bli en handlingskraftig rörelse som kan möjliggöra beredskapen för den snabba och nödvändiga omställningen, den som kan kalla fram livet också ur döden. På grinden till en kyrkogård jag passerar ibland, en plats för sorg, minnen, saknad, kärlek och omsorg, sitter sedan en tid tillbaka en skylt: ”Detta är en miljövänlig kyrkogård” står det med stora bokstäver. En synlig och tydlig plats för döden och livet.

 

Källor:

Vaughan, Adam. 1,5 °C is possible. Don’t give up on climate action yet, Tamsin Edwards tells Adam Vaughan. New Scientist, 21 August 2021                            

Tanner, Kathryn ”Is God in Charge?” ur McFarland Ian A., 2009. Creation and Humanity. The Sources of Christian Theology.

Söderin, Sofie, 2021. Spirited Feelings & Affected Actions in the Age of Climate Crisis. Masteruppsats, EHS. www.diva-portal.org

https://unric.org/sv/varje-ar-dor-7-miljoner-av-luftfororeningar/

 

 

Föregående
Föregående

Sjuttonde söndagen efter trefaldighet: Rik inför Gud

Nästa
Nästa

Femtonde söndagen efter trefaldighet: Ett är nödvändigt