Kristi förklarings dag
Författare: Silvia Kramer, teologistudent
Första årgångens texter:
2 Mos 24:12-18
2 Petr 1:16-18
Ps 89 17:1-8
Matt 17:1-8
I dagens text vandrar lärjungarna med Jesus på ett berg. De tog sig fram, steg för steg, de använde sina fötter, sina kroppar, andades luft och var tillsammans med Jesus Kristus. Jag undrar vad lärjungarna och Jesus pratade om där och då. Kände de förundran över naturens mirakel? Diskuterade dem? Gick dem i tystnad!?
Enligt dagens text gjorde de en slags topptur. Där uppe var de ensamma och plötsligt hände något som endast Gud kan åstadkomma: Jesu kropp och kläder genomstrålades av ljus, ”hans ansikte lyste som solen”. Att titta rakt in i solen är väldigt jobbigt för ögonen, det kan många av oss känna igen, man ser bara ljus, inga konturer längre…så lärjungarna såg nog endast ett jätteljus och inget mer.
Sol och ljus är återkommande motiv i Bibeln. Bibelns olika författare använde sig ofta av naturfenomen, element som människor kände igen, för att förmedla Gudsbilder, etiska förhållningssätt, så som att Gud är som solen. Jesus sa vid något tillfälle ”Jag är världens ljus”.
Utifrån ett samiskt kristet perspektiv kan även dras en länk till elden. Runt elden samlas människor, eldstaden är kåtans mitt, här finns värme, mat, energi. Eld, precis som sol och ljus har en befriande och gemenskapsskapande effekt, tex fördrivs kyla, snö, mörker och isolation.
De har även en förstörande sida. Solljus har kraften att skada allt som lever. Idag vet vi att jordens naturliga solljusskydd är skadat och fortsätter skadas på grund av för stort koldioxidutsläpp och andra växthusgaser. Detta leder till fler torra perioder, värmeböljor, skogsbränder, torka – till ett klimatnödläge.
När Jesus visade sig som solen för lärjungarna på bergstoppen ville han inte förstöra eller skada deras liv. Nog förstörde han eventuella falska bilder och föreställningar som de hade om honom. Främst ville han visa vem han verkligen var, fullt ut, Gud och människa. Och inte nog med det. I en syn fick lärjungarna även se Mose och Elia, två kända gestalter från Gamla testamentet, och se ett lysande moln och höra en röst som talade till dem. Kort sagt, textförfattaren Matteus förmedlar för oss att Gud använde sig av hela sin skapelse för att beskriva sin härlighet och kraft som sammanstrålade i Jesus Kristus.
Gud älskar sin skapelse, alltså alla djur, växter, människor...allt levande. Vi vet att skapelsen mår dåligt, att jordens klimatnödläge är ett faktum, att orättvisa ökar. Som kristna är vi kallade till att vara Guds händer och fötter på jorden. I våra olika sammanhang, grupper, kyrkor och med alla våra olika förmågor och gåvor och i samarbetar med Gud som skapar, befriar och ger liv, så behövs vi alla för en andlig omvändelse och omställning till en mer hållbar värld.
Det här är en process. Ett sätt är att pilgrimsvandring för klimatet. Ett annat sätt är att låta sig inspireras av andra som tex av Dorothee Sölle, en tysk teologi. Hon skrev om 3 steg för en andlig resa.
1. Förundran: Förundras över naturens mirakel, tex på en promenad, i fjället. Ta in naturen – världen ur barnets perspektiv.
2. Släppa taget: Släpp taget om överdrivet effektivitetstänk och individualism, om onyttigt materiellt behov.
…och steg för steg kommer vi bli mer känsliga för världens lidande och verklighet. Vi kommer börja se världen ur Guds blick. Långsamt kommer en vilja födas fram att
3: värna om det goda och göra motstånd mot det som förstör livet.
Så låt oss gå förundrans och förklaringens väg för livets skull.