Söndagen efter Alla helgons dag: Vårt evighetshopp

Författare: Silvia Kramer, prästkandidat.

Första årgångens texter:
Hesekiel 37:12-14

Uppenbarelseboken 22:1-5

Lukasevangeliet 12:4-7

En stund på jorden.

Du och jag vandrar en stund på denna vackra planet. Vi lever och andas, älskar och hatar. Och inte bara vi människor, alla levande varelser tillbringar en viss begränsad tid på jorden. Allt skapat infinner sig i tid och rum. Denna tidsuppfattning fångar dock inte hela verkligheten. Bibeln vittnar om en till dimension, om evigheten. Evighet sammanlänkas ofta med Guds oändlighet, skaparkraft och storhet och även med budskapet om en Gud som bär allt i sina händer. Gud finns från evighet till evighet. ”Gud skall bevara dig i livets alla skiften, nu och för evigt”, kan vi läsa i Psaltaren 121. Vidare kan vi läsa i Hebreerbrevet 13:8 att ”Jesus Kristus är densamma igår, idag och i evighet”.

Dagens evangelietext lyfter ett budskap som världen behövde höra då som nu: Var inte rädd. Ha respekt och vördnad för Gud och kom ihåg att ingen är glömd av Gud. Ingen.

Det säger sig så lätt. Hur gör jag när jag känner endast mörker inom mig, när dagens nyheter fylls med världens lidande och orättvisa och alldeles för lite med hopp och ljus?

Ja, söndagens tema: Vårt evighetshopp har bra potential att provocera. Bara hoppas på framtiden, vänta in, det jordiska livet är ändå inget värt. Tänk framåt, i himmelen hos Gud, då blir det bra. Så bara vänta ut, Gud fixar allt. Nej, tron på treenig Gud betyder absolut inte att kriser, världens lidande, klimatnödläget ska sopas undan. Vi är kallade till att se verkligheten som den är. Fossilbaserade industrier och företag förgiftar luft, vatten, jord, livsrum för oändlig många levande varelser endast för pengars skull och bidrag till samhällets giriga tillväxtvansinne. Regnskogsskövling och förtryck av urfolk är en verklighet så att palmolja kan produceras och träindustrin växer. Nej, verkligheten måste erkännas och sättas ord för. Jesus är tydligt här: låt er inte skrämmas. Glöm inte att ta in hela verkligheten: Fler och fler människor vaknar upp och stå upp för klimaträttvisa och en hållbar värld, Guds evighetsljus brinner och kommer aldrig slockna. När tron förkroppsligas i våra liv så tar den oss till kyrkans gemenskap, till vår nästa, till skapelsen. Tron hänger ihop med hopp. Som kristna växer vårt evighetshopp ur nådens jord, alltså jorden som är Guds levande ord och sakrament. Denna jord bär och fanns där långt innan vi föddes och kommer finnas kvar längt efter oss. I nådens jord växer hoppets frön inte av sig självt. Det kristna hoppet behöver få sin näring varje dag. Hopp måste vattnas, vårdas och odlas med daglig omvändelse till ljuset, till livets Gud. Beroende på vilka vi är och vilket språk som tilltalar oss så kan vi vända om med ord från tidebönen, korstecken, nattvard, ett medvetet andetag, en skapelsepromenad, kroppsrörelse m.fl.

Mitt i vardagsruset och vårt sårbara nu behöver vi varandra här. I evangelietexten kallade Jesus sina efterföljare som vänner. Låt även oss utveckla vänskapens band till varandra, naturen och Gud. Låt oss lyssna på de mest utsatta i världen, på djuren och växternas berättelse mitt i vår verklighet och bidra till jordens befrielse och förvandling. Och låt oss vara ännu mer nyfiken på alla synliga och osynliga glimtar av evighetens ljus som uppenbarar sig i vår vardag. Det hänger på oss om vi ser och övar oss att tolka tecknen.

En stund på jorden, genomsyrad och omsluten av Guds evighetsljus.