“Vi skolas in i ett tankesätt som innefattar att vi kan klara saker själv, där individen vet bäst och individens behov ställs före gruppens. […] Det är inte förrän på senare tid som jag förstått hur viktigt det är att vara en del av någonting, en större helhet.”

Lisa Westman reflekterar över sårbarhet, självinsikt och det mod som krävs för att våga vara öppen för hjälp i en individualistisk värld.

“Av den anledningen behöver vi människor stanna upp ibland. […] För om vi tar all den kärleken han har gett oss, lever i den då kan vi hjälpa jorden mer än vi tror.”

Hur kan fastetiden vara till fördel både för mig själv och för klimatet? Det reflekterar Lisa Westman över inför tredje söndagen i fastan.