BLOGG
Ekoteologisk bibeltolkning
Välkommen till vår ekoteologiska blogg! Här delar nätverkets medlemmar med sig av betraktelser kring kyrkoårets texter utifrån ett ekoteologiskt perspektiv. Vill du bidra med en text? Hör av dig till vår bloggredaktör Katja Stroeven så berättar hon mer!
Tredje söndagen i påsktiden: Den gode Herden
Sofie Söderin skriver inför tredje söndagen i påsktiden om herdeyrkets comeback, fårens goda minne och om ett relationellt sätt att leva som väg till ett mer hållbart liv.
Andra söndagen i påsktiden: Påskens vittnen
“Jesus har uppstått! Det skanderade vi förra veckan, men nu har verkligheten hunnit i kapp. Är det verkligen så att vi kan vara glada? Vågar vi hoppas på en bra framtid?”
På temat Påskens vittnen skriver Stina Tysk om Tomas tvivlaren som en medvandrare i osäkra tider och om uppståndelsen som sker oavsett om vi lyckas uppbåda vårt hopp eller inte.
Midfastosöndagen: Livets bröd
På temat “Livets bröd” reflekterar Carolina Paulson kring brödet vi bakar, äter och delar - och om vår oförmåga att dela det rättvist. Kanske finns där en inbjudan att göra motstånd mot orättvisan?
Första söndagen i fastan: Prövningens stund
“Det befriande Ordet skulle då kunna vara att där Jesus är, där händer något. Där är naturen redan framme vid tryggheten när världen föds på nytt.”
Inför Första söndagen i fastan skriver Brita Rudberg Österberg om vilka lärdomar som finns att hämta i Jesu egen ökenvandring.
Askonsdagen: Bön och fasta
“Människan är jord som har kallats till härlighet. Det är kanske det vackraste jag läst. Utan Guds livgivande ande skulle jag bara vara en hög med jord. Med Guds livgivande ande kallas jag att vara Guds medskapare. Den stora sorgen i askonsdagens sotiga kors är en påminnelse om att den jord som kallats till härlighet har förvanskat den kallelsen.”
Inför Askonsdagens inledande av fastan skriver Johan Garde om vad marken, jorden och askan har att lära människan.
Fastlagssöndagen: Kärlekens väg
“I klimatkrisen kan [kärlekens väg] i vissa fall innebära att avstå från de handlingar och roller som vi förväntas uppfylla för att i stället få möjlighet att sätta andra varelser, platser och ting först, istället för att utnyttja resurser som exempelvis skulle kunna ge ekonomisk vinning och tillväxt.”
Inför Fastlagssöndagen reflekterar Josef Schyborger om empati, okunskap och ogenomtänkt egoism.
Sexagesima: Det levande ordet
“Men samtidigt är orden så viktiga. Ord som uttrycker maktlöshet och medkänsla kan förlösa mod och ork att ta sig vidare, trots svår motgång. Därför ska katastrofer och kriser inte mötas med tystnad och stumhet. Ord är också makt. […] Ord kan faktiskt förändra.”
Anneli Sandberg reflekterar över ordets och Ordets kraft i mötet med en värld där skapelsen lider.
Kyndelmässodagen: Uppenbarelsens ljus
“Jesus beskriver en motkultur. På alla sätt en motsägelse mot den styrkans och rikedomens kultur som idag håller jorden i ett strypgrepp, och gör det allt svårare för oss att komma ihåg vad det är att vara människa.“
Jennie Högberg reflekterar över kallelsen till att verka för Gudsrikets utbredning som ett uppdrag att omsluta det oordnade, röriga, stökiga och obegripliga.
Fjärde söndagen efter Trettondagen: Jesus är vårt hopp
“Gretas tankar låter som Jesus tankar om hur Guds rike fungerar, som en surdeg som till slut syrar hela brödet. Liksom Greta inspirerar Jesus oss att agera och därmed sprida hopp. […] Men till detta läggs också ett hopp som vi får utan att förtjäna det. Det är ett hopp som inget i världen kan släcka eller ta död på.”
På temat Jesus är vårt hopp skriver Cecilia Holmberg om hoppets fäste i tron på att vi kan glimta Guds rikes utbredande även i en tid då skapelsen är hotad.
Andra söndagen efter Trettondagen: Livets källa
“Men det liv som bildades och överlevde är det liv vi känner till och lever i. I detta liv har allt liv på jorden som finns – och har funnits – sitt ursprung. Det skedde för något mindre än fyra miljarder år sedan. Där fanns Livets källa.“
Inför Andra söndagen efter Trettondagen reflekterar Åke Jonsson om Gud som den ursprungliga källan till liv i alla dess former - i inspiration, i livgivande vatten, i syrehaltig luft - utifrån söndagens tema Livets källa.
Första söndagen efter Trettondagen: Jesu dop
“Julhelgen kom med möjlighet att finna ny näring för och nya djup i tron. Nu behöver den erfarenheten med nödvändighet bli till handling. […] Kristet liv är att göra erfarenheten av Jesus härlighet till en del av varje dags liv. Att låta hans livsväg bli mönstret för vår livsvandring. En daglig strävan efter befrielse och försoning i världen, för hela Guds skapelse.”
Magnus Myrberg skriver om julens budskap och dess koppling till Jesu dop.
Trettondag jul: Guds härlighet i Kristus
“Trettondedag jul rustar oss att gå ut i världen, som stjärntydarna, och sprida dessa ‘gåvor’ av fred med oss själva och skapelsen, glädje i att se in varandra, oss själva och naturen med djup respekt och kärleksfull nyfikenhet, få förundras över skönheten i allt skapat och frigöra varandra till en tillhörighet som alltid gäller – ett ‘hem hos Gud’.”
Cecilia Holmberg reflekterar över hur Gud med ett barns blick bjuder in oss att vara nyfikna stjärntydare som vågar se, förundras och inspireras av varandra och den skapelse vi är en del av.
Nyårsdagen: I Jesu namn
“Julens budskap […] påminner oss om att Gud lyser frid över allt skapat - över hela våra liv och inte bara det som vissnat och dött. I Guds namn, av Gud, är vi fridlysta!”
Utifrån Nyårsdagens texter reflekterar Katja Stroeven över vad det kan innebära för oss själva och resten av skapelsen att ha och leva genom Guds namn.
Annandag jul: Martyrerna
“Den förste martyren Stefanos stenades till döds. Om honom sjunger nästan varje skolbarn i vårt avlånga land. Barnen får känna pepparkaksdoften och kanske bära en strut på huvudet. Men hur kan vi kristna än mer inspirera varandra att återta och frimodigt lyfta allvaret om det kristna julbudskapet i det offentliga rummet?”
Läs Fredrika Gårdfeldts tankar om nutidens martyrskap och det allvarsamma julbudskapets evangelium om fred.
Julnatten/Juldagen: Jesu födelse
“Himmel och jord har aldrig varit så nära varandra som då.”
Brita Rudberg skriver om djuren som tar emot hoppets mirakel och om inkarnationen som Skapelsens heliggörande
Fjärde advent: Herrens moder
Hannah Hartell skriver inför fjärde söndagen i advent om befrielsens budskap som bärs fram av oväntade röster som sällan hörs.
Tredje advent: Bana väg för Herren
“Vad skall vi då göra? Frågade folk Johannes när han dundrade på om omvändelse. Och det är nu det blir så förvånande ”enkelt” och konkret: Att ”dela med sig” åt den som inte har, vare sig det gäller kläder eller mat.”
På temat “Bana väg för Herren” skriver Cecilia Holmberg om att värna de svaga och utsatta som ett sätt att bana väg för Gud.
Andra advent: Guds rike är nära
Inför Andra advent skriver Magnus Myrberg om att våga lyssna till och förkunna skapelsens evangelium i en tid präglad av populism och klimatskepsis.
“I Jesus tar Guds rike gestalt fullt ut. För oss är dock himmelriket mer diffust och fjärran. […] Samtidigt gäller att Guds rike är påtagligt nära där nåd och sanning får sista ordet. Detta faktum kan ge viss tröst och visst hopp i en samtid där sanningen, skapelsen och medmänniskan offras på propagandans och populismens altaren.”
Första advent: Ett nådens år
“Att jorden och allt som den rymmer är Guds, att dess självaste grund upprätthålls av Gud, kanske kan tala till oss om att den rådande verkligheten inte ska ha det sista ordet. Det är tanken på en annan verklighet som gör att vi kan se vad världen borde vara, inta bara vad den för tillfället är.”
Vad för common sense kan människan finna i möte och samförstånd med naturen och resten av skapelsen? Josef Schyborgers reflekterar utifrån texterna till Första advent över den potential som finns i det envisa hoppet och förmågan att föreställa sig att en annan verklighet är möjlig. Vad skulle hända om skapelsen ses som relevant för gudsrikets synliggörande?