BLOGG
Ekoteologisk bibeltolkning
Välkommen till vår ekoteologiska blogg! Här delar nätverkets medlemmar med sig av betraktelser kring kyrkoårets texter utifrån ett ekoteologiskt perspektiv. Vill du bidra med en text? Hör av dig till vår bloggredaktör Katja Stroeven så berättar hon mer!
Fjärde advent: Herrens moder
Hannah Hartell skriver inför fjärde söndagen i advent om befrielsens budskap som bärs fram av oväntade röster som sällan hörs.
Tredje advent: Bana väg för Herren
“Vad skall vi då göra? Frågade folk Johannes när han dundrade på om omvändelse. Och det är nu det blir så förvånande ”enkelt” och konkret: Att ”dela med sig” åt den som inte har, vare sig det gäller kläder eller mat.”
På temat “Bana väg för Herren” skriver Cecilia Holmberg om att värna de svaga och utsatta som ett sätt att bana väg för Gud.
Andra advent: Guds rike är nära
Inför Andra advent skriver Magnus Myrberg om att våga lyssna till och förkunna skapelsens evangelium i en tid präglad av populism och klimatskepsis.
“I Jesus tar Guds rike gestalt fullt ut. För oss är dock himmelriket mer diffust och fjärran. […] Samtidigt gäller att Guds rike är påtagligt nära där nåd och sanning får sista ordet. Detta faktum kan ge viss tröst och visst hopp i en samtid där sanningen, skapelsen och medmänniskan offras på propagandans och populismens altaren.”
Första advent: Ett nådens år
“Att jorden och allt som den rymmer är Guds, att dess självaste grund upprätthålls av Gud, kanske kan tala till oss om att den rådande verkligheten inte ska ha det sista ordet. Det är tanken på en annan verklighet som gör att vi kan se vad världen borde vara, inta bara vad den för tillfället är.”
Vad för common sense kan människan finna i möte och samförstånd med naturen och resten av skapelsen? Josef Schyborgers reflekterar utifrån texterna till Första advent över den potential som finns i det envisa hoppet och förmågan att föreställa sig att en annan verklighet är möjlig. Vad skulle hända om skapelsen ses som relevant för gudsrikets synliggörande?
Domssöndagen: Kristi Återkomst
Vad kan domen lära oss och göra för oss i tider av klimatkris? Inför domssöndagen skriver Sofie Söderin om domen som kan befria oss.
Söndagen före Domsöndagen
Inför Söndagen innan domsöndagen skriver Maggi Nordström om att upptäcka Jesus i sin närhet och inse att domen kan vara till befrielse.
Söndagen efter Alla helgons dag: Vårt evighetshopp
“Hoppet är trotsigt. Det utmanar, även den hoppfulle. För hoppet tänjer eller omkullkastar perspektiv och pekar bortom den (o)möjligheternas horisont som verkar gälla för stunden. […] Hopp kan också innebära en envis tro på att en annan värld är möjlig.“
Magnus Myrberg skriver inför Alla själars dag om possibilism och om hur hoppet, med sina rötter både i nuet och i evigheten, kan inspirera till förändring.
Tjugonde söndagen efter trefaldighet: Att leva tillsammans
“De löser det själva, på sitt eget hemmasnickrade sätt, och det fungerar. De visar att det finns styrka i att dela det som är angeläget, och att småskaligt och jordnära fungerar. […] Små gemenskaper i kris som försöker finna lösningar och vägar vidare.”
På temat Att leva tillsammans delar Anneli Sandberg tankar om hur kraften i att enas med en gemensam källa och ett gemensamt, även i det lilla, kan göra skillnad i en värld av kaos och klimatkris.
Artonde söndagen efter trefaldighet: Att lyssna i tro
“När vi går i riktning mot ett enklare liv så öppnas dörren till frihet för alla delar av skapelsen som just nu spärras in i burar eller skövlas av girighet.”
Mattias Granfrid skriver om Jesu kärleksfulla blick och uppmaning att inte släpa på tunga stenblock utan istället vandra med lättare packning. På vilket sätt kan det vara till befrielse för inte bara människan utan även resten av skapelsen?
Tacksägelsedagen: Lovsång
“Den himmelska gudstjänsten kretsar alltså kring jorden. Gud hyllas framför allt som skapare. […] Jorden är alltså inte himlens förgård i den bibliska berättelsen, utan himlen fullbordar jorden. Så som himlen har blicken på jorden, får vi också ha det.”
Fredrik Ivarsson skriver inför Tacksägelsedagen om uppmaningen att liksom Gud vända blicken mot Skapelsen som kommer från den jordade lovsången i den himelska gudstjänsten.
Fjortonde söndagen efter trefaldighet: Enheten i Kristus
“Vi ska inte sopa konflikter och kränkningar under mattan. Det blir det ingen enhet av. Det är sånt som behöver redas ut, vi behöver prata, jobba med det. Försonas och det kan ta tid.”
Helena Fhager skriver om att möta Kristus i centrum av enhetens utmaningar inför fjortonde söndagen efter trefaldighet.
Elfte söndagen efter trefaldighet: Tro och liv
“Som de ofullkomliga människor vi är får vi både inse våra fel och vända om och högljutt höja våra röster när världen går åt helt fel håll. ‘Låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström!’”
Inför elfte söndagen efter trefaldighet reflekterar Sofie Söderin över helig vrede och om hur rättfärdig förtvivlan och ilska kan bli en källa till kraft att möta utmaningarna i klimatkrisens tid.
Tionde söndagen efter trefaldighet: Nådens gåvor
Inför tionde söndagen efter trefaldighet utmanar Anneli Sandberg en bild av förlåtelsen som en enkel lösning på klimatkrisen och dess konsekvenser. Vad händer om förlåtelsen måste vara mer än ett lim som knappt lyckas hålla existensen samman? Är förlåtelse ens ett relevant ekoteologiskt begrepp? Hur kan det vara oss till hjälp att se förlåtelsen som en nådens gåva?
“För trots att vi skadar varandra och annat liv, måste vi försöka fortsätta leva tillsammans. Med varandra, med oss själva, med Gud, med naturen. Vi måste bygga vidare på det samhälle som alltid är beroende av fungerande ekosystem.”
Nionde söndagen efter trefaldighet: Goda förvaltare
“Jesus sänder oss som nådens och det nya livets budbärare. Svaret ligger i Kärleken. Den goda förvaltaren vet att all godhet, glädje och rikedom som kan ges till en annan människa är sådant som en själv fått till låns för att i kärlek ge vidare.”
Inför nionde söndagen efter trefaldighet skriver Carolina Paulson om det goda förvaltarskapets gåvor och krav i en värld där skapelsen lider.
Åttonde söndagen efter trefaldighet: Andlig klarsyn
“Så blir den lilla turen till soprummet en ständig påminnelse om människans främlingskap från naturen, från andra människor och ytterst från Skaparen själv.”
Helena Hahr Lewita delar sina tankar om människans självvalda och pålagda uppgifter i relation till både Skaparen och resterande del av skapelsen på söndagens tema Andlig klarsyn.
Kristi förklarings dag: Jesu förhärligad
“Ibland kan också vi se glimtar av himlen här på jorden, när allt är lysande och klart och fullkomligt. […] Samtidigt kan glimtarna av paradis också öka sorgen över allt som är på väg att gå förlorat.”
Fredrik Ivarsson skriver om hur mötet med det gudomliga kan inge både förtvivlan och hopp för människor som lever i klimatkrisens realitet.
Sjätte söndagen efter trefaldighet: Efterföljelse
“Att följa Jesus i klimatkrisen innebär att leva kompostliknande mögliga liv. […] Kanske dör Kristus liggandes på en komposthög i klimatkrisen. Bland möglet, det som luktar och ser äckligt ut, finns det liv.”
Josef Schyborger skriver på temat Efterföljelse om lärdomar att hämta från den långsamma tillvaron, om livet som en kompost och en Gud som inte är rädd att närma sig mögel och mörker.
Apostladagen: Sänd mig
“När den sydafrikanske klimataktivisten säger: ‘Att släppa hoppet är inte ett val.‘ är jag benägen att hålla med. Men inte enbart för att läget är akut och för att vi måste våga tro på framtiden. Nej framför allt för att vi aldrig kan släppa hoppet, för det är inte vi som bär det.”
Sofia Oreland skriver inför Apostladagen om dopets gemensamma kallelse till tillsammans-skap, om klimatångest och om att låta Gud hjälpa till att bära på hoppet.
Fjärde söndagen efter trefaldighet: Att inte döma
På temat “Att inte döma” skriver Sofie Söderin om dömandets logik och alternativa sätt att leva tillsammans där vi alla försöker ta vårt ansvar för klimatet.
Tredje söndagen efter trefaldighet: Förlorad och återfunnen
“För, som profeten Jesaja påminner oss om, om det är någon som kan få paradis att växa ur öken och ruiner - så är det Gud. Våra lovsånger behöver inte förringa klimatkrisens allvar. På vägen fram mot en rättvis framtid måste klagosångerna och tacksamheten få utrymme att samexistera.”
Katja Stroeven skriver om skillnaden på att vara förlorad och borttappad, om att möta klimatskepticism, och att hitta kraft och mod att möta hopplöshet i vårt gemensamma ursprung i Gud inför tredje söndagen efter Trefaldighet.