
BLOGG
Ekoteologisk bibeltolkning
Välkommen till vår ekoteologiska blogg! Här delar nätverkets medlemmar med sig av betraktelser kring kyrkoårets texter utifrån ett ekoteologiskt perspektiv. Vill du bidra med en text? Hör av dig till vår bloggredaktör Katja Stroeven så berättar hon mer!
Bloggen är för närvarande vilande, men tidigare inlägg finns att ta del av. Vill du ändå bidra med en text är du alltid välkommen att höra av dig!

Annandag påsk: Möte med den uppståndne
På temat Möte med den uppståndne skriver Sofie Söderin om glädje som påskens grundkänsla och om möten med uppståndelsen mitt i dödens närhet.

Påskdagen: Kristus är uppstånden
Det är påskdag och Fredrika Gårdfeldt skriver om att känna igen den uppståndne i tider av ekologisk kris och om att finna kraften att handla.

Påsknatten: Genom död till liv
Kring påsknattens tema “Från död till liv” skriver Embla Trygg om hur livet plötsligt bryter igenom, som en knopp som brister och som en vår som plötsligt kommer.

Långfredagen: Korset
Inför långfredagens dödsstund skriver Åke Jonsson om Livets träd och korset som det falska trädet som karikatyr av människans misslyckanden.

Skärtorsdagen: Det nya förbundet
Jesus tvättar lärjungarnas fötter för att ge oss ett exempel på hur vi ska leva och agera. Vad kan det betyda för oss idag? Vilka hierarkier behöver vi göra upp med? Detta funderar Sofie Söderin kring i denna text inför Skärtorsdagen.

Palmsöndagen: Vägen till korset
Palmsöndagen inleder påskveckan och Anneli Sandberg tar oss med till nardusoljans ursprungsplats och hur plantan den utvinns ut är akut utrotningshotad. Hur kan vi leva så totalt utgivande som Maria, Martas syster, och som Jesus sedan gör när han går i “döden som ska ge världen liv” - i en tid då döden så starkt hotar livet på den lilla plats i universum som är vår Jord?

Midfastosöndagen: Livets bröd
På temat “Livets bröd” reflekterar Carolina Paulson kring brödet vi bakar, äter och delar - och om vår oförmåga att dela det rättvist. Kanske finns där en inbjudan att göra motstånd mot orättvisan?

Andra söndagen i fastan: Den kämpande tron
Inför den andra söndagen i fastan skriver Hannah Hartell en reflektion kring känslan av otillräcklighet som kan drabba den som försöker offra för klimatets skull.

Första söndagen i fastan: Prövningens stund
“Det befriande Ordet skulle då kunna vara att där Jesus är, där händer något. Där är naturen redan framme vid tryggheten när världen föds på nytt.”
Inför Första söndagen i fastan skriver Brita Rudberg Österberg om vilka lärdomar som finns att hämta i Jesu egen ökenvandring.

Askonsdagen: Bön och fasta
“Människan är jord som har kallats till härlighet. Det är kanske det vackraste jag läst. Utan Guds livgivande ande skulle jag bara vara en hög med jord. Med Guds livgivande ande kallas jag att vara Guds medskapare. Den stora sorgen i askonsdagens sotiga kors är en påminnelse om att den jord som kallats till härlighet har förvanskat den kallelsen.”
Inför Askonsdagens inledande av fastan skriver Johan Garde om vad marken, jorden och askan har att lära människan.

Fastlagssöndagen: Kärlekens väg
“I klimatkrisen kan [kärlekens väg] i vissa fall innebära att avstå från de handlingar och roller som vi förväntas uppfylla för att i stället få möjlighet att sätta andra varelser, platser och ting först, istället för att utnyttja resurser som exempelvis skulle kunna ge ekonomisk vinning och tillväxt.”
Inför Fastlagssöndagen reflekterar Josef Schyborger om empati, okunskap och ogenomtänkt egoism.

Sexagesima: Det levande ordet
“Men samtidigt är orden så viktiga. Ord som uttrycker maktlöshet och medkänsla kan förlösa mod och ork att ta sig vidare, trots svår motgång. Därför ska katastrofer och kriser inte mötas med tystnad och stumhet. Ord är också makt. […] Ord kan faktiskt förändra.”
Anneli Sandberg reflekterar över ordets och Ordets kraft i mötet med en värld där skapelsen lider.

Kyndelmässodagen: Uppenbarelsens ljus
“Jesus beskriver en motkultur. På alla sätt en motsägelse mot den styrkans och rikedomens kultur som idag håller jorden i ett strypgrepp, och gör det allt svårare för oss att komma ihåg vad det är att vara människa.“
Jennie Högberg reflekterar över kallelsen till att verka för Gudsrikets utbredning som ett uppdrag att omsluta det oordnade, röriga, stökiga och obegripliga.

Fjärde söndagen efter Trettondagen: Jesus är vårt hopp
“Gretas tankar låter som Jesus tankar om hur Guds rike fungerar, som en surdeg som till slut syrar hela brödet. Liksom Greta inspirerar Jesus oss att agera och därmed sprida hopp. […] Men till detta läggs också ett hopp som vi får utan att förtjäna det. Det är ett hopp som inget i världen kan släcka eller ta död på.”
På temat Jesus är vårt hopp skriver Cecilia Holmberg om hoppets fäste i tron på att vi kan glimta Guds rikes utbredande även i en tid då skapelsen är hotad.

Andra söndagen efter Trettondagen: Livets källa
“Men det liv som bildades och överlevde är det liv vi känner till och lever i. I detta liv har allt liv på jorden som finns – och har funnits – sitt ursprung. Det skedde för något mindre än fyra miljarder år sedan. Där fanns Livets källa.“
Inför Andra söndagen efter Trettondagen reflekterar Åke Jonsson om Gud som den ursprungliga källan till liv i alla dess former - i inspiration, i livgivande vatten, i syrehaltig luft - utifrån söndagens tema Livets källa.

Första söndagen efter Trettondagen: Jesu dop
“Julhelgen kom med möjlighet att finna ny näring för och nya djup i tron. Nu behöver den erfarenheten med nödvändighet bli till handling. […] Kristet liv är att göra erfarenheten av Jesus härlighet till en del av varje dags liv. Att låta hans livsväg bli mönstret för vår livsvandring. En daglig strävan efter befrielse och försoning i världen, för hela Guds skapelse.”
Magnus Myrberg skriver om julens budskap och dess koppling till Jesu dop.

Trettondag jul: Guds härlighet i Kristus
“Trettondedag jul rustar oss att gå ut i världen, som stjärntydarna, och sprida dessa ‘gåvor’ av fred med oss själva och skapelsen, glädje i att se in varandra, oss själva och naturen med djup respekt och kärleksfull nyfikenhet, få förundras över skönheten i allt skapat och frigöra varandra till en tillhörighet som alltid gäller – ett ‘hem hos Gud’.”
Cecilia Holmberg reflekterar över hur Gud med ett barns blick bjuder in oss att vara nyfikna stjärntydare som vågar se, förundras och inspireras av varandra och den skapelse vi är en del av.

Nyårsdagen: I Jesu namn
“Julens budskap […] påminner oss om att Gud lyser frid över allt skapat - över hela våra liv och inte bara det som vissnat och dött. I Guds namn, av Gud, är vi fridlysta!”
Utifrån Nyårsdagens texter reflekterar Katja Stroeven över vad det kan innebära för oss själva och resten av skapelsen att ha och leva genom Guds namn.

Annandag jul: Martyrerna
“Den förste martyren Stefanos stenades till döds. Om honom sjunger nästan varje skolbarn i vårt avlånga land. Barnen får känna pepparkaksdoften och kanske bära en strut på huvudet. Men hur kan vi kristna än mer inspirera varandra att återta och frimodigt lyfta allvaret om det kristna julbudskapet i det offentliga rummet?”
Läs Fredrika Gårdfeldts tankar om nutidens martyrskap och det allvarsamma julbudskapets evangelium om fred.

Julnatten/Juldagen: Jesu födelse
“Himmel och jord har aldrig varit så nära varandra som då.”
Brita Rudberg skriver om djuren som tar emot hoppets mirakel och om inkarnationen som Skapelsens heliggörande